lidandet-enligt-matteus-program

ÅSA ACKING
Altartavlan lever!
Att uppföra Bachs Matteuspassion som en kyrkoopera
med scenografi och kostym är en stor utmaning.
Matteuspassionen är ett verk med många dimensioner för
den som är kunnig i musik men hur gör man den
tydlig för förstagångslyssnaren? Hur kan man
markera de olika skeendena i scenbilden? Hur
kan man förstå vem som är vem när samma sångare
gestaltar flera personer? Genom scenografin
och kostymerna lägger vi till en dimension till ett
verk som ursprungligen är koncipierat för att
framföras inom ramen för en gudstjänst.
Vi har återknutit till den gamla kyrkliga
illustrationsformen som altartavlan i alla tider
utgjort och vi låter den få liv. Den gamla
altartavlan som på ett eller annat sätt återger berättelser
om Jesu liv. Vi koncentrerar passionsberättelsen till den
levande altartavlan. I denna altartavla rör sig de olika
personerna. Evangelisten befinner sig utanför altartavlan
och kommenterar det som händer.
Altartavlan är uppdelad i nio delar som är grupperade
i 3 våningar som är 2,5 meter höga och 8,4 meter
breda. Varje våning består av 3 ”rum” på rad och ett
”trapphus” på varje sida. Hela altartavlan omfattas av
en drygt 1 meter bred guldram och de nio tavlorna omges
var och en av smalare guldramar. Guldet är lagt på en
mörkt röd botten som lyser fram där guldet vittrat bort.
I framkanten av scenbyggnaden sitter sjok av armeringsnät
– söndervittrat med rester av en förgyllning. Materialen
och utförandet skildrar på detta sätt tiden från
händelserna i själva berättelsen, via gestaltningen i Bachs
musik och till vår tids kommentarer i Dror Feilers musik
och de bilder och texter som projiceras i scenbilden. På
en projektionsduk i bakkant av den drygt 2 meter djupa
scenbyggnaden projiceras färger som anknyter till Bachs
musik och som förstärker skeendet i altartavlan. Då Dror
Feilers nyskrivna musik framförs som en kommentar
till händelserna i altartavlan projiceras
texter av den peruanske författaren César
Vallejo. Dessutom projiceras textmontage gjorda
av bibeltexter på hebreiska, tyska och svenska.
Vallejos poesi som är en protest mot andligt
och materiellt förtryck knyter samman Jesu tid
och vår tid.
Scenografimodell Evangelisten gestaltas genomgående av
samma sångare, så även Kristus. De särskiljer
sig också genom färgen på sin klädsel.
Evangelistens kostym anknyter till den röda färg på
bläcket som Bach använt för evangelistens partier i originalpartituret.
Kristus klädsel är grå – den färg som i sig
innehåller alla färger. De övriga sångarna har beigevita
eller beige kläder i ett tidlöst och enkelt snitt. De olika
personerna gestaltas med attribut eller kompletterande
klädesplagg. Musikerna som är klädda i svart är delade i
två orkestrar på ömse sidor om en ramp som leder från
altartavlan ner mot församlingen.
Med detta har vi velat hitta en form för scenografin
som samspelar med kyrkorummet i de sju kyrkor där
kyrkooperan kommer att uppföras, något som kan smälta
samman med Bachs musik och kyrkorummet och inte
kännas påklistrat, en visuell dimension till ljudbilden.
57