lidandet-enligt-matteus-program

HANS-OLA ERICSSON
Lidandet
enligt Matteus
Matteuspassionen uppfördes antagligen första gången 11
april 1727. Det var långfredag och huvudmusiken det
året skulle framföras i Thomaskyrkan. Man alternerade
mellan de två stora kyrkorna i staden, St Nikolai och St
Thomas. Strax före två på eftermiddagen slår kantorn i
Leipzig igång musikhistoriens dittills mest omfångsrika
kyrkomusikaliska verk. Inte förrän fram emot sextiden
på kvällen är gudstjänsten över. Det gudstjänstbesökarna
då fått uppleva var upprörande, chockerande och gripande.
Kantor Bach hade med säker hand fört alla igenom
de mest skiftande känslolägen, från aggressiv
upprördhet över Judas förräderi, genom sorg över Jesu
ensamhet i rättegång och död, till förkunnande av tröst
och nåd. Men många slog Bachs musik ifrån sig. De kallade
den ovärdig - ”det var värre än på operan”.
Vid detta framförande förelåg inte verket i exakt den
form som vi är vana vid att höra det idag utan Bach filade
på det under knappt tio år, innan han för andra gången
noterade ner verket för egen hand i ett oerhört vackert
partitur. Den kanske mest märkbara skillnaden
mellan ursprungsversionen från 1727 och 1736 års version
var att den mäktiga koralpartitan som avslutar del I
lyftes över från Johannespassionen, där den tidigare
varit inledningskör. Johannespassionen försågs med en
ny inledningskör – ”Herr, Herr unser Herrscher” – och
Matteuspassionen fick en körsats som på ett mycket
målande sätt beskriver hur lärjungarna flydde från
Getsemane.
Texten till Matteuspassionen utgörs av tre skikt. Den
rena evangelietexten, direkt hämtad från Matteusevangeliets
26:e och 27:e kapitel, den fria diktningen som
utgör texten till ariorna samt koraldiktningen. I de två
kapitlen ur Matteusevangeliet beskrivs hur Jesus beger
sig till Jerusalem för att fira den judiska påskhögtiden.
Efter kvällsmåltiden går Jesus och hans lärjungar till
Getsemane. Väl där grips han efter att ha blivit förrådd
av sin egen lärjunge, Judas. Inför stora rådet äger en
summarisk rättegång rum som utmynnar i att pöbeln
begär att Barabbas, mördaren, skall släppas fri medan
Jesus döms till döden. Han förs ut till avrättningsplatsen,
Golgata, där han korsfästs och dör.
Evangeliet har en tydlig episk, berättande funktion
och bärs till största delen i Bachs tonsättning fram av
evangelisten, som i sina recitativ på sätt och vis kan sägas
vara Bachs egen röst som lärare i detta verk. Emellertid
dramatiseras evangelietexten till och från. Mest dramatiska
till sin karaktär är de olika sk turba-körerna, där
det judiska folkets eller andra gruppers, repliker tonsätts.
En mer lyrisk form får evangeliet när Jesu repliker
framförs. Ända fram till Jesu sista ord på korset ackompanjeras
han av stråkar till skillnad mot evangelisten som
genomgående endast beledsagas av cello och orgel eller
luta, ett sk basso continuo.
De fritt diktade texterna i Matteuspassionen är skrivna
av Christian Friedrich Henrici (1700-1764), för oss
och för eftervärlden känd som Picander. Picander var
5