lidandet-enligt-matteus-program

på med effekter. Renhet i uttrycket, transparens och
återhållsamhet. Dror Feiler betonar också att det inte är
någon realism som ligger till grund för gestaltningen;
ingen bär soldatkläder, det finns ingen historiserande
sentimentalitet. Närkontakten med verket uppstår genom
viljan till samtidsuttryck. Levande tid, levande historia,
levande form.
Därtill är detta en av de minsta uppsättningar av
Matteuspassionen som har gjorts, med enkla stämmor
hos både sångarna och instrumentalisterna, i likhet med
de idéer som den amerikanske musikforskaren och dirigenten
Joshua Rifkin har fört fram vad gäller framföranden
av Bachs vokalmusik (någon inspelning av
Matteuspassionen har dock Rifkin ännu inte gjort).
Avsikten bakom enkelbesättningen är, enligt Dror Feiler,
just att få fram bräckligheten i musiken och dramat. Det
är människans trasighet som står i centrum, inte strävan
efter mäktiga och bombastiska uttryck.
Dror Feiler har skrivit fem nya partier som alla kommer
i anslutning till Matteuspassionens sårkoraler (nr 15,
17, 44, 54 och 62). I dessa avsnitt använder sig Feiler av
två dikter av den peruanske författaren César Vallejo
(född i Peru 1892, död i Paris 1938) - ”De nio odjuren”
och ”Låt miljonärerna gå nakna”. César Vallejos dikter
har följt Dror Feiler länge, redan 1989 skrev han verket
Let the millionaires go naked för fyra elgitarrer, två
trummor och tenorsaxofon, ett stycke som bygger på den
sistnämnda texten.
För Matteuspassionen har Feiler delat upp
Vallejodikterna i delar, den första i två, den andra i tre.
Men texterna sjungs aldrig utan projiceras mitt i scenrummet.
Den instrumentala musiken spelas av Dror
Feiler själv på rörblåsinstrument tillsammans med två
små orglar, slagverk och elektronik. Feiler säger att han
medvetet valt att skriva en musik som ligger så långt från
Bach som möjligt, just för att skapa en dialog med dramat,
samtidigt som den harmoniska spänningen mellan
koralerna behålls genom orgelspelet.
Dror Feilers stycken följer förändringen i koralerna.
I Bachs fall börjar sopranstämman i koralen varje gång
en halvton lägre än den föregående (nr 15 i giss, nr 17 i g,
nr 44 i fiss etc). Den elektroniska bearbetningen i Feilers
musik följer samma nedstigande passus duriusculusmodell
(latin för den hårda och starka vägen) och även i
ljussättningen finns det paralleller mellan koralerna och
de nykomponerade kommentarerna/relieferna. Sårkoralerna
går från ljusrött till allt mörkare röda nyanser,
medan Dror Feilers musik börjar i vitt och går mot
allt svartare ljus.
– Idén bakom mina stycken är att skapa en pendang
till Bachs verk så att det uppstår ett kontrapunktiskt förhållande
mellan vår tids lidande och Jesu lidande. Den
kristna ideologin säger att Kristus dog för våra synder. I
vår tid finns det miljoner som dör för oss och vi bör
begrunda och begråta dem på samma vis som vi har
begrundat och begråtit honom.
– För mig fungerar de rådande tankemönstren i nutiden,
all den nihilism som vi har valt att kalla postmodernism,
som en antites till budskapet i evangeliet. Jag är
kanske litet romantiskt lagd, men jag anser att det fortfarande
finns värden värda att kämpa och dö för. En
sådan person är Jesus. Han är en man av folket som plågas
av orättvisorna i världen; månglarna i templet, landet
som är ockuperat av främmande makt, korruptionen som
15