lidandet-enligt-matteus-program

17
sprider sig. Jesus utmanar makten som svarar med att
låta pöbeln döma honom. Makten dödar Jesus, men ser
sedan till att pöbeln tar på sig skulden. Det är klassiskt.
Pöbeln är pöbel oavsett om den är judisk, palestinsk eller
europeisk. Kärnan i Matteuspassionen är för mig dialogen
mellan nutiden och det förflutna. Verket aktualiserar en
diskussion om vad som är mänskligt, vad det innebär att
offra sig och försöka göra någonting bättre. Det är så jag
uppfattar Jesus. Han är den klassiske världsförbättraren.
– I Bachs originalpartitur är evangelietexten skriven i
rött och librettoförfattaren Picanders tolkningar i svart.
Det är underbart att konstatera för en socialist: urkunden
är i rött! Vi har dessutom tagit det som en scenografianvisning.
Evangelisten i vår uppsättning kommer att
vara klädd i rött.
Arbetet med Matteuspassionen rör sig allstå om en
iscensättning, det är på inget vis något konsertant framförande.
Från början engagerades Dror Feiler enbart
som tonsättare och musiker, med uppdraget att skriva ett
slags nutida kommentarer till Bachs musik. Men ganska
snart blev han så involverad i projektet att det föll sig
naturligt att också ta hand om regin. Tillsammans med
koreografen Susanne Jaresand och scenografen Åsa
Acking har Feiler skapat ett kvadratiskt scenrum på 7x7
meter med nio olika rum i tre våningar där de olika solisterna
står placerade utifrån betydelserna i evangelietexten.
Här har också madrigalismerna (tonmåleri) och de
symboliska nivåerna i partituret spelat in. Dror Feiler
visar ett parti i inledningen, ett recitativ där evangelisten
beskriver hur de skriftlärde och folkets äldste samlas i