lidandet-enligt-matteus-program

verk och från folkliga psalmer, som om han vore en montagekonstnär.
– Du menar att Matteuspassionen skulle vara ett montageverk?
Ja, det kanske man kan säga. Men jag skulle
nog hellre använda ett ord som fresk. Man kan beskriva
det som en sorts blockmusik där Bach använder de mest
skilda moment för att föra berättelsen och budskapet
vidare. De olika ögonblicken utvecklas inte ur varandra,
utan avbryter tvärtom varandra. Momentform är ordet,
däri ligger det estetiskt radikala.
Men det politiskt radikala då? Dror Feiler hänvisar
till måltiden med det osyrade brödet under firandet av
Pesach då Jesus säger till sina lärjungar: ”Sannerligen,
en av er skall förråda mig.” En efter en av dem frågar:
”Det är väl inte jag, herre?”. Elva gånger kommer körens
fras Herr, bin ich´s?. Sedan följer koralen: Ich bin´s, ich
sollte büssen, An Händen und an Füssen, Gebunden in
der Höll.
Detta är ett både teologiskt och allmänmänskligt viktigt
ögonblick i verket, menar Dror Feiler och citerar den
svenska, något knöliga översättningen: ”Ja, jag är den
som svikit, som bort från Herren vikit. I eld och pinans
sjö.”
– Det åligger alltså mig som individ att göra något åt
situationen, att både lida, identifiera mig med den som
lider och göra något åt lidandet. Som texten fortsätter:
”min synd jag skulle sona. Ditt kors, din törnekrona! Din
död har jag förtjänt att dö. De gisselslag som svida, när
du får skuldlös lida, dem hade jag förnummit bort.”
Det är också här som bilden av Judasgestalten, den
som förråder Jesus genom att ange honom för översteprästerna,
får förskjutna betydelser. I diskussionerna
mellan Feiler, Hans-Ola Ericsson och Klaus Röhring om
Judas roll i passionshistoren har man talat mycket om
Judas dubbla karaktär. Han var inte förrädaren men
han förrådde samtidigt som han var den älskande och
älskade lärjungen. Feiler lyfter fram ett begrepp i
gammaljudisk tradition, ”kfitsat haderech”, som skulle
kunna förklara Judas handlingar. Ordagrant betyder det
vägens hopp. Det vill säga: hoppa, förkorta vägen, hitta
genvägar, att genom extrema handlingar förkorta historien
för att nå frälsningen och Messias så snabbt som möjligt.
Judas utsätter Jesus för en verklig prövning. Han
vill tvinga honom att handla i nuet och visa sin storhet.
Då skall också änglaskarorna komma till hans undsättning.
Men Jesus agerar inte utan låter sig fängslas och när
en av lärjungarna drar sitt svärd och hugger av örat på
en av översteprästens tjänare säger Jesus: ”Stick tillbaka
ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med
svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han
genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp.
Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger
att detta måste hända?”. När Jesus har fängslats ångrar
sig Judas, lämnar tillbaka de trettio silvermynten till
översteprästerna och säger ”Jag har syndat och förrått
oskyldigt blod.” Men översteprästerna negligerar Judas
och lägger skulden enbart på honom. Då kastar han in
mynten i tempelhuset och går sedan därifrån och hänger
sig.
– Vad händer då i Bachs musik?, frågar Dror Feiler.
Efter översteprästernas konstaterande att pengarna inte
får läggas i offerkistan eftersom det är blodspengar kommer
en basaria: Gebt mir meinen Jesum wieder!. ”Ge mig
19