En konservativ kriminalpolitik

Tony Gustafsson
En konservativ kriminalpolitik?
Utöver detta finns även en samstämmighet mellan två av
partierna i förhållande till två andra centrala bestämmelser
för straffreduktion. Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna
önskar revidera de delar av Brottsbalken som
reglerar dels försvårande och förmildrande omständigheter,
dels de så kallade billighetsskälen.
Den andra iakttagelsen som kan göras är att samtliga partier
har genomfört en betydande omvärdering av frågorna
som rör straffreduktioner, och dessa positionsförflyttningar
har åstadkommits inom loppet av 3–4 år. I undersökningsperiodens
början var den dominerande metoden för att öka
strafflängden att föreslå individuella, specifika straffskärpningar.
Detta angreppssätt kom senare att kompletteras med förslag
som syftade till generella straffskärpningar. Men som framgått
av föregående kapitel resulterade denna förändring inte i att
partierna kom att inta samma positioner ifråga om vilka
områden som skulle bli föremål för denna typ av straffskärpningar.
Detta uppnåddes dock genom att partiernas förslag
inriktades på de bestämmelser som reglerade olika former
av straffreduktion.
En jämförelse mellan de tre partierna ger vid handen
att Sverigedemokraterna redan tidigt omfattade denna
strategi. Så tidigt som 2013 hade partiet formulerat förslag
om en genomgripande revidering av bestämmelserna kring
bedömningen av flerfaldig brottslighet, villkorlig frigivning
och straffreduktion för unga lagöverträdare. Vid denna
tidpunkt fanns inga motsvarande förslag som åtnjöt ett
bredare stöd inom Moderaterna eller Kristdemokraterna,
annat än de motioner som lämnades in av enskilda riksdagsledamöter.
För Moderaternas vidkommande framstår
återigen 2017 som ett slags skiljelinje i inställningen
till straffreduktioner. Kristdemokraterna är dock det parti
som har gjort den mest långtgående positionsförflyttningen
under senare år. I dagsläget omfattar partiet förslag som
rör en förändrad bedömning av flerfaldig brottslighet, av
103