En konservativ kriminalpolitik

Tony Gustafsson
En konservativ kriminalpolitik?
Den andra motiveringen går utanför det ovanstående
mer instrumentella argumentet för frihetsberövande påföljder
och straffskärpningar. Det tar istället fasta på diskrepansen
mellan utformningen av gällande lagstiftning när det
gäller påföljdsval och straffnivåer och den rättsuppfattning
som en betydande del av befolkningen ger uttryck för.
Gärningsmän döms dagligen till straff som understiger
vad allmänheten anser är rimligt. Allmänhetens rättsuppfattning
står inte i samklang med rättsväsendets och
vanliga medborgare uppfattar det med rätta som stötande
när brottslingar döms till straff som understiger brottets
lägsta straffvärde. 130
Detta argument kan i grunden beskrivas som ett demokratiargument,
eftersom det i förlängningen leder fram till ett
krav på att anpassa lagstiftningen till det som antas vara
en rättsuppfattning som har stöd av en majoritet av befolkningen.
Utöver detta återfinns i vissa sverigedemokratiska motioner
en tydligt artikulerad kritik mot de nuvarande utgångspunkterna
för kriminalvården, att främja anpassning
i samhället och därigenom förebygga återfall i brott. I en
av Marttinens programmotioner konstateras exempelvis:
”Straff och påföljd är inte bara en fråga om rehabilitering utan
även om moral.” 131 Samma kritiska inställning återfinns i en
kommittémotion från 2017, som bestämt tar avstånd från
en kriminalpolitik där brottslingen står i centrum: ”Sverigedemokraterna
är tydliga i sin syn på kriminalpolitiken. Vi
sätter offren och deras anhöriga i fokus, inte de kriminella,
som hittills varit i fokus. Det är inte de kriminellas integritet
vi värnar, inte deras rättigheter eller väl och ve. Det är offren
vi bryr oss om.” 132
130 Straff och påföljder: Motion 2019/20:541 av Adam Marttinen m.fl.
131 Ibid.
132 Straffskärpningar: Motion 2017/18:880 av Adam Marttinen och Patrick Reslow
(SD, -).
79