En konservativ kriminalpolitik

Tony Gustafsson
En konservativ kriminalpolitik?
Ett exempel på detta är återfallsbrottsligheten, där det är
tydligt att denna fråga getts en helt annan tyngd än tidigare.
Om man ser till motionen från 2014 berördes frågan
endast i förbigående, inga konkreta förslag presenterades
och motionen utmynnade i ett icke-förpliktigande uttalande
om återfallsbrottslighet: ”Återfall i brottslighet är ett stort
problem. Det finns en förhållandevis liten andel livsstilskriminella
som står för en oproportionerligt stor andel av
brottsligheten. Dessa individer bör – i takt med återfall i likartad
brottslighet – dömas till strängare straff.” 100 Detta kan
jämföras med 2017 års motion, som utmynnar i ett konkret
förslag om att införa en ny regel som gör återfall i brott till
grund för straffskärpning.
Samtidigt är det intressant att notera att hur de föreslagna
åtgärderna motiveras. När det gäller åtgärder mot
gängbrottsligheten tar den framförallt sin utgångspunkt i de
senaste årens brottsutveckling och i de uppgifter om kriminella
aktörer och nätverk som framkommit de senaste åren.
Sverige har allvarliga problem med brott kopplade till kriminella
uppgörelser. Kriminella i Sverige flyttar fram sina
positioner och viss brottslighet ökar på ett oroväckande
sätt. Vi ser allt fler skjutningar och våldet från kriminella
blir grövre. Polismyndigheten har rapporterat att det finns
runt 5 000 kriminella aktörer och 200 kriminella nätverk i
de områden som är utsatta för allvarlig brottslighet runtom
i landet. 101
I fallet med gängbrottsligheten är det tydligt att det mer långtgående
förslaget om straffskärpning vid brott med koppling
till kriminella uppgörelser huvudsakligen måste ses en reaktion
på ett förändrat brottspanorama och en problematisering
av gängkriminalitetens konsekvenser.
100 Tydligare reaktioner mot brott: Motion 2014/15:2970 av Beatrice Ask m.fl. (M,
C, FP, KD).
101 Åtgärder mot gängbrottsligheten: Motion 2019/20:3063 av Johan Forssell m.fl.
63