En konservativ kriminalpolitik

Tony Gustafsson
En konservativ kriminalpolitik?
Dessa siffror indikerar i sig att frågan om övergrepp i
rättssak bör ges prioritet – särskilt vid beaktande av att mörkertalet
med största sannolikhet är betydande. Det ligger i
sakens natur att vittnen som blivit utsatta för påverkan, hot
eller till och med våld inte nödvändigtvis är särskilt benägna
att anmäla detta.
Genom att ställa båda dessa frågor – anonyma vittnen
och övergrepp i rättssak – i centrum skulle det bli möjligt för
de tre partierna att konstituera ett distinkt kriminalpolitiskt
område som i avsaknad av bättre begrepp skulle kunna
benämnas som en vittnespolitik. Detta kan med fördel göras
med brottsofferpolitiken som förebild. Målsättningen skulle
därigenom bli att med utgångspunkt i dessa två tunga förslag
– och kompletterad med förslag kring informationssatsningar,
ett utökat vittnesstöd samt vittnesskyddsåtgärder generellt
– skapa ett sammanhängande skydd för alla de medborgare
som under sin livstid kommer att tvingas vittna inför domstol.
En sådan strategi skulle vara välmotiverad såväl utifrån
brottsutvecklingen som vittnesfrågornas historiskt svaga
ställning inom kriminalpolitiken. ■
161