En konservativ kriminalpolitik

Tony Gustafsson
En konservativ kriminalpolitik?
ovan tar sig denna tendens uttryck i beredvilligheten att föra
fram långtgående förslag som ställer ifråga straffrättsliga
principer, är främmande för svensk lagstiftning eller innebär
ett brott med svensk rättstradition.
Denna typ av förslag uppvisar inte sällan en ideologisk
dimension. Genom att förslagen är centrerade kring fundamentala
delar av lagstiftningen kommer de indirekta konsekvenserna
av förslagen att bidra till att själva förutsättningarna
för den rådande kriminalpolitiken undermineras.
Ett tydligt exempel på detta är den övergång från förslag
centrerade kring individuella straffskärpningar till förslag
om förändringar eller avskaffande av bestämmelserna för
straffreduktion som har konstaterats i undersökningen. Den
förstnämnda typen av förslag har en begränsad räckvidd
och kan realiseras inom ramen för det befintliga kriminalpolitiska
systemet; den sistnämnda typen av förslag är av
mer långtgående karaktär och kommer istället att förändra
det kriminalpolitiska systemet. Det är detta som utgör den
tredje utvecklingstendensen.
Den fjärde tendensen som ger sig till känna representeras
av de positionsförflyttningar som har skett de 2–3 senaste
åren. Det finns alltså en konvergerande tendens i relationen
mellan partierna. Detta gäller uppfattningarna om vilka
kriminalpolitiska områden som är i störst behov av förändring
såväl som innehållet i de konkreta förslagen. Om
denna tendens skulle hålla i sig – och speciellt om den skulle
förstärkas genom någon form av partiöverskridande koordination
eller samarbete – är det högst sannolikt att graden
av samsyn mellan partierna kommer att öka betydligt inom
den närmaste framtiden.
De genomgripande förslagen
Frågan bör nu ställas: Vilka typer av förslag är det som
framträder som mest problematiska om ambitionen är att
etablera ännu högre grad av samsyn mellan partierna? Ett
168