Vårdprogram för ovarialcancer

6. Symtom
Vårdprogram för ovarialcancer, 2005
Ovarialcancer är i tidigt stadium symtomfri. Senare uppträder diffusa, okarakteristiska besvär,
vilka lätt kan misstolkas som klimakteriesymtom, mag-tarmbesvär eller blåskatarr. Detta gör att
patienten söker relativt sent för sina besvär. Även läkaren kan initialt misstolka symtomen, varför
tumören vid diagnostillfället i regel hunnit nå avancerade stadier.
Vanliga debutsymtom som patienten söker sjukvården för:
• Ökat bukomfång
• Diffusa bukbesvär, t ex illamående, fyllnadskänsla, gasbildning, förstoppning/diarré, defekationsträngningar
• Täta trängningar till miktion
• Smärta
• Ovarialcancer kan också debutera med vaginal blödning, andningsbesvär eller bäcken/ben-
trombos
7. Diagnostik – Preoperativ utredning
Då ovarialcancer ofta presenterar sig med diffusa och okarakteristiska symtom är det viktigt att
alltid ha denna diagnos i åtanke och vara liberal med remiss till gynekolog. Vanliga kliniska fynd
(isolerat eller i kombination) är bäckenresistens, ascites eller pleuraexsudat. Syftet med den preoperativa
utredningen är att få en klinisk uppfattning om sjukdomsutbredning och operabiliteten.
Klinisk undersökning
Denna inkluderar buk- och bimanuell gynekologisk palpation samt noggrann undersökning av
ytliga lymfkörtelstationer och bröstpalpation. Patologiska körtlar kan finnålsaspireras för cytologisk
diagnostik. Undersökningen skall ge information om eventuella patologiska förändringar,
deras utbredning och mobilitet (resektabilitet) inför kirurgiskt ingrepp.
Vaginal och abdominal ultraljudsundersökning
Vaginal och eventuell abdominell ultraljudsundersökning kompletterar den gynekologiska undersökningen.
Ultraljudsundersökningen ger en uppfattning om tumörens storlek och utseende. Multicystisk
förändring med varierande ekotäthet och solida partier samt ökad mängd fri vätska i fossa
Douglasii talar starkt för malignitet. En enkel, eko-fattig cysta är däremot vanligen benign, se
nedan, under RMI. Med tillägg av färgdopplerteknik kan ökad förekomst av lågresistenskärl påvisas,
vilket stärker misstanken om malignitet. Punktion av ovarialcystor anses kontraindicerad på
grund av risken för implantationsmetastasering och att en stadium IA eller IB tumör blir ändrad
till stadium IC.
CA-125
Prov för denna markör bör alltid tas före operation av misstänkt ovarialcancer. Hos friska kvinnor
är referensnivån i serum för CA-125 = 35 enh/ml. Speciellt gäller detta kvinnor i postmenopaus.
För kvinnor i premenopaus är provet mer ospecifikt med fler felkällor. CA-125 skall därför inte
bedömas isolerat, men kan vara till hjälp för att styrka diagnosen vid misstänkt ultraljudsfynd.
Förhöjda värden av detta antigen kan påvisas i tumörceller eller serum vid mer än 80% av alla
typer av ovarialcancer med undantag av mucinös och endometrioid cancer. Markören kan användas
för att spegla tumörbörda, utbredning och förlopp av sjukdomen samt terapieffekt. Förhöjda
värden ses även vid inflammation och adherenser i peritoneum, pleura och perikardium samt vid
endometrios. Det finns olika analysmetoder som skiljer sig inbördes och variationer i analysresultaten
kan uppgå till 15% av mätvärden. Dessa begränsningar måste man vara medveten om och ett
enstaka förhöjt värde bör föranleda nytt prov. Eftersom metodfel kan uppgå till 15–20% av mät-
10