Haverier i social barnavård - Gothia Förlag

16 |
Gunvor Andersson m.fl.
tals genom långa citat i vårt första fall, fallet Tobbe (kap. 3). I
övriga fall kommer barnet främst till tals genom sina handlingar,
vilket också kan vara ett sätt att komma åt barnets egen röst. I
många fall – som i våra tre fall med mycket små barn – kan barnet
inte självt göra sig hörd (kap. 4, 5, 7). Barnperspektiv handlar
i dessa fall primärt om att försöka analysera barnens intressen,
snarare än om att gestalta vad barnen själva säger. I ett av bokens
kapitel (flyktingflickan, kap. 6) kommer vi dessutom att visa att
barnets eget perspektiv inte nödvändigtvis behöver innefatta ett
barnperspektiv på den egna personen.
Ett anstötligt projekt? – Etikdiskussion
En kollega som i förväg har läst ett utkast till denna bok har uttryckt
oro för själva grundvalarna för vårt bokprojekt. Hans fråga
gäller om det inte är skadligt att fokusera enbart på fall där det
har gått snett. Det finns en risk att socialtjänsten eller andra myndighetsutövare
framstår som inkompetenta eller oförstående, medan
klienterna heroiseras. Eftersom vi har facit, vet vi att det har
gått snett och myndigheten hamnar därför lätt i dålig belysning.
En sådan risk finns naturligtvis, men kritisk forskning skulle vara
omöjlig om vissa grupper bedömdes som så utsatta att de inte
skulle kunna utsättas för den speciella belysning som fallstudier
innebär.
Vårt huvudfokus har inte riktats mot enskilda aktörer – utan
snarare mot kommunikativa praktiker – men vi har ändå försökt
att inte heroisera eller smutskasta någon av de aktörer som har
förekommit i de enskilda fallen. Samtliga fallstudietexter har ventilerats
i författargruppen i flera omgångar och vissa tendentiösa
formuleringar har strukits. Samtliga författare i boken har vid något
tillfälle fått böja sig för övriga i gruppen när det gällt att sålla
värderande utsagor från mer neutrala beskrivningar. Men helt
kan normativa tonfall inte undvikas i social forskning, eftersom
verksamheten är fylld av implicita bedömningar. I detta bokprojekt
har vi exempelvis ibland uttalat explicit beröm för enskilda
insatser från socialtjänsten. Detta har sin grund i att vi har velat