Haverier i social barnavård - Gothia Förlag

42 |
Gunvor Andersson
mig mitt i alltihopa ... sa till sköterskan att jag inte pallade
med det ... Sen ringde jag min mamma ... hon blev först lite
arg och sen lite ledsen, tyckte jag skulle göra det för dom
andra barnens skull. (Tobbes pappa?) Ja, vi hade kanske
vad man kallar sällskap, men det var inget allvarligare från
min sida ... han bodde hos mig ... jag höll ju på att knarka
... (?) Jag berättade för honom när jag lämnat in provet på
apoteket ... han tyckte absolut inte abort, men jag gjorde
vad jag kände ... jag knarkade ganska vilt.
Graviditeten?
– Jag knarkade, det var ingen som lade sig i det då. Den tiden
tänkte jag inte alls på barnet som skulle komma. (?) Ja, jag
sålde knark ... Jag och Tobbes pappa var inte tillsammans,
han satt på anstalt nästan hela graviditeten, till Tobbe var
tre månader. (Din mamma?) Mor och jag gled väl ifrån varandra
den tiden som jag höll på att knarka, jag tog inte kontakt
med henne.
Förlossningen?
– Socialen ringde just den dan, så jag sa att jag fått värkar.
Sen kontaktade dom väl KK. Jag blev faktiskt väldigt illa
bemött, när jag kom till sjukhuset. Det var en mycket otrevlig
barnmorska ... dom visste ju vad jag var för en ... Jag födde
Tobbe normalt men fick inte ha honom på min mage,
som man brukar få. Jag såg honom inte, dom sa han var
hemskt undernärd ... tror inte jag fick reda på det förrän en
och en halv timma efter förlossningen att dom flyttat honom
till barnkliniken i kuvös. Jag fick se honom ett och ett
halvt dygn efter han var född.
Nyföddhetsperioden?
– Tobbe var på barnkliniken de första tre–fyra veckorna
(medan social utredning pågick), jag var hos honom varje
dag en stund, skötte honom ett mål varje dag ... Jag kände
inte riktigt den där varma moderskänslan, jag vet inte om