Haverier i social barnavård - Gothia Förlag
Haverier i social barnavård - Gothia Förlag
Haverier i social barnavård - Gothia Förlag
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
26 |<br />
Karin Aronsson<br />
tandet äger rum. Vårt vetande ses som något som produceras i en<br />
dialog och som samtidigt återspeglar tidigare dialoger. Bachtins<br />
credo är att forskaren i varje situation måste försöka avtäcka ekon<br />
från andra röster och andra intressenter, för att tydligare höra specifika<br />
röster och inte minst den svagare partens röst, som lätt<br />
drunknar i bruset från kraftfullare aktörer. I denna bok har vi medvetet<br />
valt ett barnperspektiv, när vi analyserar berättande i <strong>social</strong><br />
<strong>barnavård</strong> försöker vi framför allt förstå olika skeenden utifrån<br />
den svagaste parten, barnet och hans eller hennes intressen.<br />
Om vi tillämpar Bachtins dialogiska modell på modern empirisk<br />
forskning visar sig dialogiska fenomen kanske mest drastiskt<br />
i forskning kring vittnesutsagor. Loftus har i en serie klassiska studier<br />
visat hur frågans form påverkar skenbart ”objektiva” fenomen<br />
som hastighetsbedömningar; beroende på om utfrågaren exempelvis<br />
formulerar en fråga om hur fort två bilar gick när de ”kolliderade”<br />
eller ”kraschade” kan vittnet ge radikalt olika svar (Loftus<br />
& Zanni, 1975; Loftus, 1979). Genom sättet att fråga kan intervjuaren<br />
således ”plantera” mer eller mindre falska minnen. I en<br />
serie studier har Loftus och hennes medarbetare pekat på hur bedömningar<br />
påverkas när det gäller hastighet, färger, antalsangivelser<br />
som gruppstorlek m.m. (för en översikt, se Aronsson, 1991).<br />
På ett teoretiskt plan har Trankell (1972) resonerat på liknande<br />
sätt när han har uttalat sig kring utsagegenerationer och hur en<br />
utsaga alltid måste förstås utifrån det sammanhang där den ursprungligen<br />
har uppstått.<br />
En dialogisk modell som Bachtins har konsekvenser för vårt sätt<br />
att se på kommunikativa praktiker: exempelvis bör journal- och<br />
rapportskrivare inom både polis och <strong>social</strong>tjänst i största möjliga<br />
mån försöka rekonstruera inte bara vad någon har svarat, utan<br />
också själva frågan, eftersom frågans form delvis ”formar” svaret.<br />
Lite förenklat skulle man kunna säga att Bachtin förespråkar<br />
vad historiker skulle kalla ett källkritiskt perspektiv: att ingående<br />
granska egenintressen hos olika aktörer och lokalt ”historiska”<br />
sammanhang. Vad har sagts utifrån vilka egenintressen? För vem<br />
talar olika aktörer? Enbart för sig själv eller också för någon annan<br />
part? Och till vem talar man?
Change language