Haverier i social barnavård - Gothia Förlag

38 |
Gunvor Andersson
att det gått illa. En del misstag är oundvikliga på grund av arbetets
komplexitet och otillräcklig kunskap. Andra misstag kan rättas till
genom att socialarbetaren intar en kritisk hållning till sina bedömningar
och förmår ompröva sina beslut, när ny information
eller ny kunskap tillkommer. Det största problemet är motståndet
mot att ändra uppfattning och socialarbetares förutfattade mening
(biassed attitude) i förhållande till ny kunskap, menar författaren.
(Jämför Sunesson, 1990, beträffande ”svårföränderligheten och
kunskapsimmuniteten” inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.)
Ibland krävs snabba beslut och omedelbar handling, och
det värsta är inte att det kan bli fel utan att arbetsvillkoren försvårar
reflektion och ”tid att tänka efter”. Att göra misstag kan mycket
väl ingå i god praktik, om det samtidigt innebär en vilja att vara
självkritisk och ändra sin uppfattning, menar Munro. Hur var det
i Tobbes fall, om vi följer Tobbe och socialtjänstens insatser genom
åren? Vilka misstag hade kunnat undvikas? I vilka avseenden har
vi anledning att vara självkritiska?
Tobbe som 18-åring
När man fyller 18 år är man inte längre barn, vilket betyder att
Tobbe ett par månader efter intervjun lämnar barndomen bakom
sig. Han har varit en tid på det ungdomshem, där min medarbetare
intervjuar honom, men han har erfarenheter från tre andra ”särskilda
ungdomshem” (§ 12-hem).
Vad vill du säga om din barndom?
– Ja, den är rent åt helvete (Vad tänker du då på?) Jo, den
har varit för djävlig. Jag visste inte när jag var liten att den
var för djävlig, det tyckte jag inte heller, men idag förstår jag
att den har varit det. (Vad har varit för djävligt?) Det är min
mamma, som har knarkat som fan. (Tänker du att det är
därför som du knarkar?) Ja, mamma ledde mig in på den
vägen, som delvis gjorde att jag började på den banan, så
hjälpte socialen ganska mycket till att jag blev som jag blev,
tycker jag också, och delvis jag själv också.