Haverier i social barnavård - Gothia Förlag

44 |
Gunvor Andersson
på halvtid, mamman hade regelbunden kontakt med psykolog på
barnavårdscentralen och gick i en föräldragrupp på barnhemmet
samt hade övervakning från kriminalvården. Det gick bra första
tiden, men sedan kom allt fler rapporter från olika håll om att
mamman missbrukade och barnen for illa.
Det blev ny placering av barnen – efter flera månader av överväganden
på socialkontoret – och de bodde sedan på barnhemmet
under ett års tid. Jag gjorde regelbundna barnobservationer och
såg till att barnens kontaktpersoner regelbundet besvarade mina
frågeformulär. Därtill samlade jag alla journalanteckningar och
dagboksanteckningar, som personalen gjorde under den tiden.
Under mina första observationer av Tobbe såg jag ofta en gråtande
liten pojke eller noterade hans ledsna ögon, om han inte var i
någons famn. Varje dag såg jag någon vuxen bära på Tobbe, ”som
verkar kramig och go’, snorig och nöjd, men gråter så fort man
sätter ner honom”. När han varit på barnhemmet några månader
beskrev personalen Tobbe som pigg och glad och fint anpassad till
barnhemslivet. De noterade dock att han inte, som de andra barnen
i hans ålder, hade någon särskilt utvald eller selektiv vuxenkontakt
utan hela tiden följde den, som varit där under dagen.
Man noterade också gång på gång att han inte hade någon speciell
kontakt med sin mamma, inte valde henne särskilt (som de flesta
barn i hans situation gör). Personalen påpekade att mamman också
valde bort honom. Hon såg honom inte och det var en markant
skillnad mot hur hon behandlade sina andra barn. Själv tyckte
mamman efter en tid att Tobbe hade blivit gapig och skrikig, inte
alls så snäll och foglig som förut.
Efter hand blev Tobbe mer och mer älskad av personalen, ”han
vet att han är mycket älskad av de flesta i huset”. De flesta skrev
någon dagboksanteckning om att han är ”god och glad”, ”solig
som vanligt”, ”verkar stabil och trygg”, ”aktiv, pigg och nyfiken”
och han började alltmer ”ta för sig”, hävda ”mitt” och inte ge sig.
Man noterade att han ”äter bra, kanske alltför mycket”, ”sover
gott”, är frisk, ”en jovialisk, vild och mullig liten pojke, som utvecklats
mycket sen han kom till barnhemmet”. Han ”springer,
skuttar och hoppar obehindrat, till skillnad från när han kom hit,