Haverier i social barnavård - Gothia Förlag

2 Berättande och sanning
Karin Aronsson
Den sociala arbetet – en gråzon
mellan tal och skrift
Inom samhällets barnomsorg och andra institutionella verksamheter
för barn finns det ett anmälningsansvar. Personal som befarar
att barn far illa har ett ansvar att slå larm (71 § i socialtjänstlagen,
SoL). I barnavårdsärenden innebär det i de mest typiska fallen att
barnavårds- eller daghems- eller barnpsykiatripersonal ringer
socialtjänsten. Alternativt rör det sig om skolpersonal (lärare,
kurator, psykolog) som tar kontakt. Underlaget för socialtjänstens
barnavårdsåtgärder utgörs nästan alltid i yttersta hand av samtal:
samtal mellan föräldrar och socialsekreterare, eller mellan någon
som slår larm och socialsekreteraren. Dessa samtal baseras i sin tur
ibland på att barnet har berättat något för en vuxen. Åtskilliga utredningar
visar att det är svårt att ta kontakt. Daghems- och skolpersonal
underrapporterar inte helt oväntat antalet misstänkta fall
(Sundell, 1997). Naturligtvis inkommer ibland också anmälningar
som visar sig ogrundade.
I kontakten mellan socialtjänsten och olika anmälare omvandlas
således ett besök eller samtal till text. Detta innebär oundvikligen
att åtskilliga nyanser och tveksamheter försvinner. Tonfall,
garderingar, pauser och andra nyanseringar tvättas bort.
Om exempelvis tre personer ringer till socialtjänsten med viktig
information men enbart ett av samtalen registreras får detta
22