Drama Boreale - Åbo Akademi

pedagogik möts, vilka kvaliteter som ligger i det och hur det genererar mening.
Rågbrödet
Då jag påbörjade min forskningsprocess hade jag en mycket grundläggande föreställning
om vad kvalitativ forskning i pedagogik är: Det är att undersöka det andra. I
avhandlingen är den här grundläggande föreställningen explicit närvarande och den har
utvidgats till att omfatta olika aspekter och dimensioner av vad kvalitativ forskning är.
Den moderna människovetenskapen uttrycker tydligt att vi i vår vardag förstår det andra
genom en förförståelse där vi tar utgångspunkt i det ena. Och det ena förväxlas ofta då
med det egna. Det som var utmanade i min forskningsprocess var att det inte räckte att
förklara samarbetet som jag undersökte i en senmodern kontext som antingen det ena
eller det andra. Det som samarbetet byggde på var det både-och som skapades mellan
människor. Både – och stiger fram på flera nivåer i studien. Filosofen Emmanuel
Lévinas (Jfr Kemp, 1992) menar att förståelsen av både-och är en etisk förståelse där vi
lyssnar in den andra eller det andra, tolkar mötet och responderar tolkningen utgående
från våra erfarenheter. Filosofen Hans–Georg Gadamer (1997) å sin sida menar att det är
både och som är en brytningspunkt, en nyckelhändelse för hur människor förändrar och
utvidgar sin förståelse av verkligheten. Han beskriver att detta både och kommer till
genom att människans tolkningsmönster förändras. Och han menar att det framförallt är i
dialogen mellan människor som förändringen sker. Genom dialogen blir olika tolkningar
av världen synliga som både och. I dialogen lär sig människor genom att de överskrider
antingen – eller. I det både-och som steg fram i det konstbaserade samarbetsprojektet var
det inte endast konstnären som försökte förstå det andra genom konsten i ett
utbildningssammanhang, det var likväl en lärares och elevers möte med konst som
handlade om att förstå konst som lärande.
I avhandlingen representerar rågbrödet en tioårig bearbetning av både och. Det här
synliggörs i avhandlingen genom ett bildmontage. Tolkningen av bildmontaget genererar
en förståelse för konstbaserat lärande som förändring. I studien stiger tre faser av
förändringen fram. I den första fasen gestaltas förändringen som konstnärens projektion
på kulturen, i den andra fasen omvandlas projektionen till ett dialogiskt tema i en
dialogisk och konstbaserad lärandepraktik och i den tredje fasen stiger förändringen som
process fram som ett multimodalt tolkningsredskap. Då en förändringsprocess förstås
som ett multimodalt tolkningsredskap blir det en slags levande metafor för lärande. Det
blir en figur som omskapas och förändras oberoende av vem som möter den och
oberoende av vilket tema som bearbetas genom den. De förändringsprocesser som
uppkom i dialogen mellan konstnären, läraren, eleverna och medforskarna anser jag att
kan konkretiseras genom ett vetenskapsteoretiskt resonemang om ett estetiskt
förhållningssätt till lärande.
Filosofen och pedagogen John Dewey (1980) menar att ett estetiskt förhållningssätt till
något handlar om att man koncentrerar sig på att synliggöra hur människans upplevelser
och erfarenheter av ordning och kaos eller balans och obalans kommer till uttryck. För
att koncentrera de lager av konst- och lärandeupplevelser som var närvarande i den
konstbaserade lärandepraktiken närmade jag mig rhizomet som figur för den förändring
som sker i estetiska lärprocesser.
Tusen Platåer
Med stöd i Deuleuzes och Guattaris (2004) teorier om rhizomet som meningsskapande
aktivitet framhåller jag att ett estetiskt förhållningssätt til lärande ligger i att iaktta,
reflektera och tolka, inte endast förklara, själva upplevelsen av att överskrida tidigare
erfarenheter. Det handlar om att överskridningen, som jag för klarhetens skull här
definierar som en lärandeupplevelse, medvetandegörs på ett sätt som berör både känsla
och intellekt. Till exempel är ett estetiskt förhållningssätt till lärande och bildning att
25