Rules for qualification of NDT systems in Sweden (PDF ... - Vattenfall

PBM2 Appendix 2 2(6)
Barsebäck Kraft AB FÖRSLAG 2 (6)
TC - Jan-Åke Berglund 1999-11-29 T-9911-083
Edition 4
2.2 Skadetålighetsanalyser
I SKIFS 1994:1 bilaga 3 [Ref. 1] anges att kontrollintervall kan baseras på anordningarnas
skadetålighet och hur effektivt de kan kontrolleras. Därför kan enligt SKIFS 1994:1
[Ref. 1] intervallen mellan återkommande kontroller ”………sättas till den tid det tar
för en antagen defekt, med geometri som visats vara detekterbar vid kvalificering enligt
de riktlinjer som ges i bilaga 4, att växa till den största defektgeometri vid vilken
betryggande säkerhetsmarginaler fortfarande kan anses föreligga, enligt bilaga 1, då
möjliga skademekanismer beaktas.”
Därför har skadetålighetsanalyser blivit ett mycket vanligt sätt att fastställa lämpliga
kontrollintervall. Av analysskäl utgår man från en liten defekt (”startdefekt”) på kanske
1-2 mm och beräknar den tid det tar för denna att växa till en Acceptabel Defekt. Från
Acceptabel Defekt räknar man sedan baklänges längs tillväxtkurvan för att fastställa
max. tillåten Kvalificeringsdefekt med avseende på önskat Kontrollintervall t.ex. 10 år.
För att säkert kunna klara det Kontrollintervall man fastställt måste storleksbestämning
kunna ske för en defekt som inte är större än Kvalificeringsdefekt minus Tolerans.
Denna defekt (Detekteringsmål) måste alltså kunna hittas och blir det största
”kvalificeringsmål” som kan accepteras. Detta innebär indirekt också att man alltid
förutsätter en defekt strax under Detekteringsmålet i samtliga provningsobjekt!!
Resultatet från skadetålighetsanalyserna redovisas i tillväxtdiagram i princip enl.
Figur 1.
Defektdjup (mm)
> Tolerans
14
12
10
8
6
4
2
0
Acceptabel Defekt
Kvalificeringsdefekt
Detekteringsmål
Startdefekt
0 10000 20000 30000 40000 50000 60000 70000
Timmar
Kon tro llin tervall
Figur 1 Exempel på tillväxtdiagram skadetålighet för en
antagen defekt med tillhörande definitioner