Vägar till inkluderande lärmiljöer i tolv svenska kommuner

»Inkluderande lärmiljöer
främjar alla elevers utveckling
såväl socialt som kunskapsmässigt.«
även han länge forskat i ämnet och också skrivit flera
forskningssammanställningar. 2 Dessa inspel blev viktiga
utgångspunkter för deltagarna att börja diskutera,
vända och vrida på begrepp och förhållningssätt.
Den tolkning som utvecklingsarbetet inom FoUprogrammet
utgått från är att en inkluderande skola
möter varje individ utifrån dess behov och anpassar
sig efter eleverna – inte tvärtom. Det viktiga är att alla
elever känner att de är delaktiga i ett sammanhang
och att de får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.
Elevernas olikheter ska vara en tillgång
i undervisningen och för lärandet. En inkluderande
skola har olika lärmiljöer för olika behov hos olika
elever. Inkluderande lärmiljöer främjar alla elevers
utveckling såväl socialt som kunskapsmässigt.
En effekt av att hela det första året ägnades mycket
åt ord och begrepp var att styrgruppen under denna
tid beslöt att byta namn på FoU-programmet från
”Inkludering” till ”Inkluderande lärmiljöer”. Detta
kan ses som början på den ”synvända” som kommunerna
beskriver i sina egna analyser (se nedan).
Eftersom varje kommun samtidigt måste styra sin
egen resa utifrån sina egna förutsättningar utformade
dessutom varje kommun sin egen organisation
för att leda sina egna utvecklingsprocesser. Varje
kommun utsåg också en koordinator. Uppgifterna
och mandatet för denne varierar mellan kommunerna,
men gemensamt är att det varit hens ansvar
att driva och stödja det inkluderande arbetet – att
vara kommunens operativa ”styrman”.
Som nämnts ovan har en nära dialog med Specialpedagogiska
Skolmyndigheten, SPSM, och Skolverket
förts såväl innan FoU-programmet startade
som under den tid det pågått. Kommunerna har
under åren 2013–2015 också erhållit s.k. SiS-stöd
(Särskilda insatser i Skolan) från SPSM. SPSM har
också bidragit med sin expertis genom föreläsningar
vid seminarier samt dialog och direkt rådgivning till
kommuner och skolor – en kontakt som organiseras
via kommunernas koordinatorer. Skolverket har
bidragit ekonomiskt till en av de delstudier som genomförts
av Malmö högskola (se rapport 2015:2).
ORGANISATION OCH SAMARBETSPARTNERS
Medverkande i programmet var till slut ungefär 230
personer: lärare, rektorer på 33 skolor, förvaltningschefer
och ytterligare tjänstemän på tolv kommuners
utbildningsförvaltningar, samt en forskargrupp. Att
ro ett så brokigt följe i hamn kräver genomtänkta
strategier och organisation både på övergripande
nivå och i respektive kommun. Under en treårsperiod
hinner mycket att hända som kan påverka processen
på olika sätt; rektorer slutar, arbetslag omorganiseras,
politiska majoriteter förändras. Under
vår resas gång blev två skolor av olika skäl tvungna
att kliva av.
För att styra den gemensamma resan mot uppsatta
syften och mål har FoU-programmet en styrgrupp
där en representant för varje medverkande kommun
ingår. Varje medverkande skola utsåg ett skolteam,
med 5–7 personer. Som övergripande ”styrman” anlitades
Ifous, vars ansvar är projektledning, övergripande
processledning och kommunikation.
1.3 MÖTESPLATSER FÖR PÅFYLLNING
OCH NAVIGATION
För att åstadkomma en varaktig förändring måste
var och en äga sin egen process och bedriva sina egna
utvecklingsinsatser. Skolor och kommuner har som
nämns ovan därför tvingats vara sina egna styrmän
på sina egna resor. Som stöd i detta utvecklingsarbete
har skolteam och förvaltningsdeltagare fått uppdrag
att arbeta med på hemmaplan, och att dokumentera
på en gemensam plattform. Uppdragen har anpassats
efter läget i skolor och kommuner och därför
utformats allt eftersom processerna fortskridit.
Men under resans gång har det funnits flera hållplatser
i form av utvecklingsseminarier för kunskapspåfyllning
och för att möta kolleger från andra
skolor och kommuner. 3
Varje skola har deltagit i sammanlagt fem nationella
och tre regionala seminarier. Utöver detta har
tre seminarier hållits för deltagande förvaltningar
och skolledare. Under seminarierna har aktuell
2 Se exempelvis Nilholm (2006) och Nilholm & Göransson (2013).
3 Genomförda utvecklingsseminarier återfinns i bilaga 4.
10