Vägar till inkluderande lärmiljöer i tolv svenska kommuner

FRAMTIDEN
Vi har utarbetat en arbetsplan, där vi utgått från
Sävsjö kommuns skolplan och där våra tankar och
erfarenheter från FoU-programmet genomsyrar alla
delar. Denna ska vi implementera höstterminen
2015. Vi är nöjda med den extra konferenstiden som
vi har avsatt och tänker fortsätta med den även nästa
läsår. Då ska all pedagogisk personal delta i fortbildning
”Låt språket bära!”. Vi upplever att gemensam
kompetensutveckling är givande för skolutveckling.
Då skolan ökar i elevantal ökar också antalet personal.
En utmaning är att få med all ny personal i våra
tankar kring inkluderande lärmiljöer. Vi kommer
att fortsätta utveckla den formativa bedömningen
på olika sätt och olika nivåer. Vår utbyggnad är klar
och två fritidsavdelningar kommer att dela lokaler
med två förskoleklasser. Det ser vi positivt på men
skolans verksamhet har det fortfarande trångt. Det
är en utmaning för oss att lösa i vardagen och för
politikerna att planera för framtiden. Nu ser vi fram
emot att vår skolgård kommer att vara färdigställd
vid skolstarten i augusti 2015.
SAMMANFATTNING
Vi har gjort en resa från att i början av FoU-programmet
jobba med det sociala till att nu diskutera
och arbeta mer med hur vi kan anpassa och göra
olika i klassrummet. Hur kan vi anpassa för olika
elever och hur kan de få visa sina kunskaper och förmågor
på olika sätt? Det är rättvist att få göra olika!
Det gäller att få både elever, personal och föräldrar
att förstå detta synsätt. Vår vision och mål är att alla
elever upplever att de ingår i ett sammanhang där
de pedagogiska metoderna är anpassade efter varje
elevs förutsättningar. Att vi har ett klimat på skolan
där olikhet ses som en tillgång.
HOFGÅRDSSKOLAN
I oktober 2012 påbörjade Hofgårdsskolan en resa.
En resa i inkluderingens tecken. Vi fick förmånen
att delta i Ifous FoU-program ”Inkluderande lärmiljöer”
som innebar att vi arbetade med skolutveckling
parallellt med ett forskningsprojekt. Efter tre år kan
vi nu konstatera att det har varit en givande resa där
processen har varit en grundförutsättning. På skolan
har vi fokuserat på ett gemensamt förhållningssätt.
Att synliggöra vårt arbete och vårt förhållningssätt
parallellt med att ta del av forsknings-resultat
har möjliggjort en utveckling på så väl individ- som
organisationsnivå på skolan. Med hjälp av FoU-programmet
och de inkluderingstankar har den gemensamma
skolarbetsplanen växt fram där lektionsstruktur,
inflytande och studiero är prioriterade
områden. Planen har varit ett levande och styrande
dokument. Nedan kommer lärarna som deltagit i
FoU-programmet att redovisa processen utifrån ett
klassrumsperspektiv.
STARTLÄGE
2012 var vi en högstadieskola med 12 klasser och en
särskild undervisningsgrupp. Assistenter och specialpedagoger
arbetade delvis i klass men elever fick
också ofta stöd utanför klassrummet i mindre grupp
eller enskilt. På våren gjorde vi en utvärdering med
eleverna i den särskilda undervisningsgruppen där
det framkom att de tyckte att de fick bra hjälp i undervisningen
men upplevde att de var utanför socialt.
Vi beslutade då att avskaffa gruppen och försöka
hitta andra lösningar.
Parallellt med diskussionen kring vår särskilda
undervisningsgrupp fick vi veta att vi skulle delta
i ett FoU-program som handlade om inkludering.
Det lät spännande men vi visste inte riktigt vad det
skulle innebära eller leda till. Ett skolteam på fyra
lärare samt rektor tillsattes. Lärarna valdes utifrån
ämnes/yrkes kompetens och skulle också representera
skolans alla tre arbetslag. Det blev en so-lärare,
en språklärare, en ma/no-lärare samt en specialpedagog.
Det har under resans gång visat sig att gruppens
sammansättning har varit en framgångsfaktor
i arbetet.
RESAN PÅBÖRJAS
I oktober åkte vi på vårt första seminarium i Landskrona
och det blev en aha-upplevelse för hela gruppen.
Vi dränktes i inkluderingsbegrepp i alla dessa
former. Vi upptäckte att det fanns nästan lika många
definitioner som antal personer som var där. Vi fick
lyssna till intressanta föreläsningar av kända forskare
och diskuterade i olika grupper begreppet inkludering.
Vårt första steg på hemmaplan fick alltså bli att
arbeta med definitionen av begreppet inkludering.
Vi lät samtliga skriva ner sin definition. Därefter
återgav vi en del av det material som vi fått presenterat
i Landskrona och vi avslutade med att göra en
föreställningskarta över den minst respektive den
mest inkluderande skolan där man även fick ange
orsaker till att skolan fått just det resultatet. Det
blev en givande diskussion där fokus hamnade på
integrering kontra inkludering. Många likställde de
båda begreppen. Det var även intressant att de flesta
orsakerna lades utanför det man själv som lärare
kunde påverka, till exempel upptagningsområde, organisation,
ledning osv. Att den här övningen blev så
givande tror vi berodde på att det inte var vår skola
vi pratade om utan en fiktiv skola där man fick fan-
61