Vägar till inkluderande lärmiljöer i tolv svenska kommuner

des sedan helt ner våren 2013. De flesta av eleverna
från Ljungaskolan valde då att börja på Vallsjöskolan.
Det var ganska olika kulturer på de båda skolorna.
Ljungaskolan hade mer tradition av särskilda
undervisningsgrupper än Vallsjöskolan men på båda
skolor skedde det mesta av stödet från specialpedagog/
speciallärare utanför klassrummet. Fördelning
av resurser/ stöd fördelades till stor del lika till respektive
klass och det var inte alltid behoven som
styrde. I programmet skulle jag delta tillsammans
med 4 medarbetare. För mig var det viktigt att det
blev representanter från både låg- och mellanstadiet
och även representation från specialundervisningen.
Förskoleklassen var inte representerad i gruppen
från start men efter cirka 1,5 år så utökade vi gruppen
med en lärare från förskoleklass.
När vi nu ska summera, titta tillbaka på den resa
vi gjort, men även blicka framåt så är det en helt
annan skola som går in i framtiden än den som var
när vi började. Då var vi två mindre skolor, nu är vi
kommunens största skola och vi ökar varje vecka i
antal. Skolan representerar det nya mångkulturella
Sverige. En skola där vi lär oss att olika är bra, där
vi kan lära av varandra. Både elever och personal.
Det är inte konfliktfritt, inte alls, men när jag tittar
på den utvärdering som vi gjort genom att intervjua
alla elever, så ser resultatet väldigt bra ut.
Målet med FoU-programmet var för oss att få fler
elever att nå högra måluppfyllelse och känna att de
lyckas i skolan. Högre resultat är ett sätt att mäta
hur eleverna lyckas, men än viktigare är att mäta
känslan av att lyckas. Det har varit värt den tid det
tagit att sitta en till en och intervjua alla elever. Det
har även gett oss ett bra material att arbeta vidare
med, både i elevhälsoteamet och i skolans trygghetsgrupp.
Programmet går mot sitt slut men vi är bara i
början av det arbete som programmet inspirerat oss
till. De gemensamma träffarna, föreläsningar och de
resultat från forskning som vi fått redovisade för oss
har stärkt oss i att vi är på rätt väg i vårt arbete. På
skolan har vi arbetat med olika saker för att inspirera,
väcka frågan kring inkluderande lärmiljöer. Vi
ville få till förändringar tillsammans med kollegiet
genom gemensamma pedagogiska diskussioner, visa
på goda exempel m.m. Det är viktigt att skapa förståelse
och få alla att dra åt samma håll. Vi har inte
alltid tydliggjort för personalgruppen att vissa aktiviteter
gjorts som en del av vårt deltagande i FoUprogrammet.
Personal har uttryckt att de inte riktigt
vet vad vi gör, inte känt sig delaktiga. När jag blickar
bakåt tror jag ändå att det var bra. Det hade lätt kunnat
upplevas som att en extra pålaga.
Att jobba med inkluderande lärmiljöer är ett förhållningssätt
som man måste ha med sig i tanken
hela tiden. Det är en process, en tankevända som
måste få ta tid. Inkludering är ett förhållningssätt
som gynnar alla våra elever och, som vi hoppas, gör
att fler elever lämnar skolan och går vidare ut i livet
med högre måluppfyllelse och känslan av att duga,
att ha lyckats.
BAKGRUND
Vallsjöskolan är en F-6 skola med 14 klasser/ 2 per
årskurs. Vi har gått från att vara en skola 2012 med
cirka 170 elever till att idag vara cirka 320. Vi är nu
en mångkulturell skola där 35–40 procent av eleverna
är relativt nyanlända och det pratas ett 20 olika
språk på skolan.
En fråga vi hade med oss när vi gick med i FoUprogrammet
var om vi kunde få fler elever att lyckas
i skolan genom ökad inkludering? Vad betyder
egentligen ordet inkludering?
Tidigt bar vi i gruppen med oss tanken om rätten
att vara olik och den har följt oss genom programmet.
Efter våra träffar i nätverket diskuterade vi
begreppet med våra kollegor. Inkludering visade
sig för de flesta innebära att nu skulle inga elever få
lämna klassrummet för att arbeta i mindre grupp eller
enskilt. Under FoU-programmets gång har inkluderingsbegreppet
både vidgats och omvärderats på
skolan. Vår utgångspunkt när vi startade var att finna
lösningar på konflikterna mellan, samt inkludera,
grupperna med nyanlända elever, men valde sedan
att inrikta vårt arbete mot didaktik och lärande.
ORGANISATIONSFÖRÄNDRING
Inför läsåret 2013/2014 skulle Vallsjöskolan slås
ihop med Ljungaskolan, en liten F-3 skola med 44
elever. Årskurs 4–6 gick redan på Vallsjöskolan.
Nedläggningen hade motarbetats under flera år
med protestlistor och skriverier från föräldrar från
Ljungaskolan. Vallsjöskolans föräldrar var också
oroliga för konsekvenserna. Det blev flera möten
med politiker och många timmars planerande i
personalgruppen. Vi blev utlovade en utbyggnad av
skolan men den skulle inte stå klar förrän året efter.
Nu vet vi att den är klar för inflyttning hösten 2015.
Den stora utmaningen blev att dels göra nya
fungerande klasser och dels att utnyttja lokalerna
på bästa sätt. Arbetslagen för personalen blev också
större och skulle fungera på ett effektivt sätt. Vi var
fast beslutna att splittra de gamla klasserna och göra
nya blandade. Vi ville ha en enhetlig skola, inte två
skolor i samma byggnad. Det var även viktigt att få
ungefär lika många elever i klasserna. Vår styrka
under den här tiden var personalen. Ljungaskolans
personal och elever kände sig varmt välkomna
till Vallsjöskolan, vilket gjorde att vi hade en bra
grund att stå på i vårt planeringsarbete. Alla gjorde
sitt bästa för att det skulle fungera. Nya klasslistor
skickades ut till föräldrarna. Många blev oroliga över
hur deras barn skulle trivas med nya klasskamrater
58