PDF - Suomen arkeologinen seura ry.

tössä rautakaudelta 1800-luvulle vaiedellä mainitun vanhan lievästi pakanallisenperinteen merkki uudessa kristillisessäkalmistossa.YhteenvetoVuoden 2003 kaivaustutkimukset mahdollistivatkirkon muurien vahvistamisen suunnitellullatavalla, joten muurit eivät enää olesortumavaarassa. Vaikka kaivaukset ovat tähänmennessä liittyneet pelkästään raunioidenpelastamiseen, ovat tutkimustuloksetkinolleet kiinnostavia. Esineellisen hautaustavanesiintymisestä Ruotsin suurvaltaajallasaatiin todisteita. Toisaalta rautakauteentai viimeistään varhaiskeskiaikaanajoittuvan haudan osan löytyminenkirkon pohjoispuolelta vanhentaaalueen käyttöhistoriaa huomattavasti.Lähimmät rautakautiset löytöpaikatovat Epaalan Hyllissä (Purhonen,Hamari ja Ranta 2001: 105-106). Tieteellisestä"kysymyksenasettelusta lähtevälaajamittainen kaivaus olisi omiaan selvittämäänvielä avoimeksi jääneitä kysymyksiäkirkkomaan käyttöhistoriasta jasisäisestä kronologiasta.Abstrakt:Utgrävningarna i St. Mikaels kyrka i PälkäneUnder ledning av den byggnadshistoriska avdelningenpå Museiverket undersöktes under sommaren och hösten2003 området kring St. Mikaels kyrka i Pälkäne. Utgrävningensutfördes p.g.a. av de åtgärder som har planeratsför att stärka kyrkans väggar. Utgrävningarnakoncentrerades tili västra delen av kyrkorummets mittskeppoch till vapenhuset. Ytterligare öppnades ett 16m2 stort utgrävningsområde norr om sakristian.1 nordvästra delen av kyrkorummets mittskepp hittadesett gravvalv byggt av gråsten vart två individer hadebegravts. 1 de övriga utgrävningsområdena hittades rikligtav gravar. Under utgrävningarna öppnades över50 gravar, vilka mestadels troligtvis dateras tili 1600-1700-talen. En del av gravarna är äldre än själva kyr-kan, d.v.s. de har grävts före år 1500. Gravarna saknarför det mesta gravgåvor men i massgraven som var belägennorr om sakristian hade en individ ett halsband avpärlor och en annan bar på resterna av en huvudbonad.Graven dateras troligtvis tili 1700-talets slut eller tili1800-talets början. Bland fynden från historisk tidfanns bl.a. kopparmynt, silvernålar från svepdukar,kistspikar, bokpärmsspännen, glaspärlor och smultnabronsbitar. En av gravarna kunde dateras tili förhistorisktid. Norr om sakristian hittades nämligen en delvisbevarad grav, där en järnkniv med bronsskaft vilade påden avlidnes vänstra höft. Metallen hade bevarat bådetextil och läder, vilka för övrigt förmultnar i den surajordmånen. Kniven kan troligtvis dateras tili korstågstid(1025-1150/1300 e.Kr.) och den torde vara tillverkadi det nuvarande ryska området.Bredvid den förhistoriska graven, fanns en massgravfrån historisk tid. 1 dess fyllnadsjord påträffades ett parförhistoriska fynd, t.ex. ett vikingatida skandinavisktbronshänge (800-1025 e.Kr.) samt en örslev av bronsvilken dateras till korstågstid. Ett par stycken bronsspiralersom utsmyckat kläderna under slutet av järnåldernsamt keramikbitar av järnålderstyp togs tillvara.Dessutom hittades en rakkniv av järn och en halvbronsbjällra. Inuti kyrkan hittades ett fragment av etthästskoformat bronsspänne. Föremåfslypen är korstågstida.LähteetAdel, V. 1998:Pälkäne, Rauniokirkko. Myöhäiskeskiaikaisenkivikirkon koekaivaus.Rakennushistorian osaston arkisto.Hiekkanen, M. 1994: The Stone Churchesof the Medieval Diocese of Turku. ASystematic Classification andChronology. SMYA 101. Helsinki.Callmer, J. 1989: GegosseneSchmucksanhänger mit nordischerOrnamentik. Birka II:3. SystematischeAnalysen der Gäberfunde. Ss. 19-42.Jussila, T. 1992: Pälkäneen rauniokirkon koekaivaus1992. Rakennushistorian osastonarkistoKivikoski, E. 1939:Die Eisenzeit im Auraflussgebiet.SMYA XLIII. Helsinki.Kivikoski, E. 1973:Die Eisenzeit Finnlands.Bildwerk und Text. Neuausgabe. Helsinki.Koukkula, T. 1972:Pälkäneen historiaISOa-luvulta 1860-luvulle. Pälkäneenhistoria. Vammala. Ss. 233-612.39