11.06.2013 Views

volume - Centro Documentazione Luserna

volume - Centro Documentazione Luserna

volume - Centro Documentazione Luserna

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

124 <strong>Luserna</strong>: c’era una volta<br />

hats genump un hats gèst, un denna is<br />

gånt bidar vürsnen pa pèrge nidar, fin as<br />

is gerift in tal. Ma nidar in di Dross sòinda<br />

gebest znichte laüt un håmen nicht<br />

gètt, un no darpai, bal ‘s is gebest in gånts<br />

tage ummar zo pèttla, abas hats njånka<br />

gevuntet di hérbege un hatt gemöcht slavan<br />

aus ats vèlt, un sèm is halbes gestorbet<br />

vo vrost.<br />

Is, bal ’s hatt gesek asó, hatsen pensàrt:<br />

«’s zàltmar nèt di müa zo plaiba dà<br />

ka disan znichtn laüt» … Un hatt audarbist<br />

un is khent zuar huamat. Bal ’s is gebest<br />

pa pèrge auvar, ìssese hergekheart<br />

dar untar bint un is khent schaüla khalt,<br />

un das arm baible hatt gehatt zo tüana<br />

pit alln in soin zo darbérase von vrost,<br />

umbrómm sai rüst is gebest alla darzèrrt<br />

un darhottart, un lai bérats furse gestorbet<br />

vo hummar, bi’s nèt hebat gehatt<br />

gèst ’s pröatle von sélege baible.<br />

Bal ’s is gebest auvar untar in<br />

Lèrchovl, ìssese nidargesotzt zo rasta un<br />

sèm hats gesek etlan lode loimat aus pa<br />

bas zo ploacha, un is alóra hatt khött:<br />

«o béde i o hettat an söllan lode loimat<br />

zo màchamar a drai barme foatn, i<br />

vriarat sichar nèt asó, àspede vriar zo haba<br />

å ditza darhótrate geplèttra».<br />

Alls in an stroach ista khent das sélege<br />

baible bóden hatt gehatt gètt ’s pröatle,<br />

pit an stre garn in di hent un hatt<br />

khött:<br />

«Sea disan stre garn, nakhattz dinkh!<br />

Dar bàrtse nia rivan fin àsto nèt bill du;<br />

un vo densèll schau bol au un khü nia: –<br />

O bédo berast gerift» … un lai das sélege<br />

baible is vorsbùntet.<br />

Das arm baible hatt genump in stre<br />

un is khent alls luste zuar huamat. Bal ’s<br />

is gebest humman, hats gelek in stre affn<br />

bindl un hatt ågevånk zo binta abe garn<br />

un hatt sovl gebuntet, fin as hatt gehatt<br />

genumma khnaül zo macha an groasan<br />

La povera donna lo prese, lo mangiòepoisirimiseincamminogiùper<br />

il monte fino a che giunse a valle. Ma<br />

giù nella Dross c’era della gente dal<br />

cuore duro che non le diede niente.<br />

Infine, dopo essere stata tutto il giorno<br />

a mendicare, quando fu sera non<br />

trovò nemmeno alloggio e dovette<br />

dormire all’aperto e quasi morì di<br />

freddo. Allora, visto come andavano<br />

le cose, disse fra sé: «Non vale la pena<br />

di rimanere in mezzo a questa gente<br />

cattiva…» e si rimise in cammino verso<br />

casa.<br />

Mentre saliva il monte, il vento da<br />

valle cambiò, si fece improvvisamente<br />

freddo e la povera donna non sapeva<br />

più che cosa fare per ripararsi dal<br />

freddo, essendo il suo abito tutto consumato<br />

e lacero, senza dire che sarebbe<br />

anche morta di fame se non avesse<br />

già mangiato il pane della donnetta<br />

beata.<br />

Quando si trovò su, sotto al<br />

Lèrchovel, si sedette a riposare e là vide<br />

delle intere pezze di tela stese sull’erba<br />

ad imbiancare, ed allora esclamò:<br />

«Oh, se anch’io avessi una pezza<br />

di tela come queste per farmi qualche<br />

camicia, certamente non avrei tanto<br />

freddo come ora, con questi stracci indosso!».<br />

Improvvisamente le si presentò<br />

la donnetta beata che le aveva<br />

dato il pane, con una matassa di filo<br />

in mano, e le disse: «Prendi questa<br />

matassa di filo, piccolo verme nudo:<br />

questa non finirà finché non lo vorrai<br />

tu; bada solamente a non dire mai:<br />

“Oh, se tu fossi almeno finita!”». E<br />

immediatamente la donnetta beata<br />

sparì. La poveretta prese la matassa e<br />

tutta contenta fece ritorno al paese.<br />

Quando fu a casa, mise la matassa<br />

sull’arcolaio e cominciò a dipanare filo<br />

e ne dipanò tanto da avere proprio

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!