Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano
Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano
Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
e alore a scugnivin cumbinâle pe miôr.<br />
Ven a stâi che, tal puest dal balon, a ingrumavin<br />
dongje un pôcs <strong>di</strong> peçots che daspò a<br />
cusivin strents dut adun cul spali e cussì a<br />
fasevin un biel balon.<br />
Ducj contents, si cjatavin insiemit e si sbrocavin<br />
a pessocâ il lôr balon. Ogni sere, prin dal<br />
imbrunî, ta lis côrts, jenfri lis cjasis, si sintivin<br />
vôs <strong>di</strong> fruts che a zuiavin vosant e smenantsi,<br />
une vorone legris e spensierâts!”<br />
Cirî colôrs<br />
“Se i jerin in tancju zuiadôrs, un zouc che a<br />
mi plaseve tant al jere chel <strong>di</strong> “cirî colôrs”. Si<br />
fasevin dôs scuadris; <strong>di</strong> une bande si meteve<br />
il <strong>di</strong>âul che al veve daûr <strong>di</strong> lui dîs fruts e ognidun<br />
al veve <strong>di</strong> tignî adament il colôr che, <strong>di</strong><br />
scuindon, i vignive dât. Chê altre scuadre, chê<br />
dal Signôr, ancje jê e veve i siei colôrs!<br />
A un ciert moment, il Signôr al <strong>di</strong>seve:<br />
- Din, <strong>di</strong>lin -<br />
- Cui e là - rispuindeve il <strong>di</strong>âul -<br />
- Il Signôr a cirî colôr -<br />
- Ce colôr? - domandave il <strong>di</strong>âul - .<br />
Se il colôr domandât (o ros, o blanc, o zâl…) al<br />
jere ta la scuadre dal <strong>di</strong>âul, chel frut ca lu veve,<br />
al scugnive passâ ta la scuadre dal Signôr.<br />
La stesse conte e vignive ripetude pe scuadre<br />
con<strong>tra</strong>rie e si lave indenant fin che a jerin finîts<br />
43<br />
e allora dovevano arrangiarsi alla meglio.<br />
Viene a <strong>di</strong>re che, al posto del pallone, ammucchiavano<br />
assieme alcuni s<strong>tra</strong>cci che poi cucivano<br />
stretti attorno attorno con lo spago e così facevano<br />
un bel pallone.<br />
Tutti contenti, si trovavano insieme e si sfogavano<br />
a calciare il loro pallone. Ogni sera, prima dell’imbrunire,<br />
nei cortili, <strong>tra</strong> le case, si sentivano voci <strong>di</strong><br />
bambini, che giocavano vociando e <strong>di</strong>menandosi,<br />
tanto allegri e spensierati.<br />
Cercar colori<br />
Se c’erano tanti giocatori, un gioco che mi piaceva<br />
tanto era quello <strong>di</strong> “CERCA COLORE”.<br />
Si facevano due squadre; da una parte si metteva<br />
il <strong>di</strong>avolo, che aveva <strong>di</strong>etro <strong>di</strong> lui <strong>di</strong>eci bambini,<br />
ognuno dei quali doveva tenere a mente il colore<br />
che, <strong>di</strong> nascosto, gli veniva dato. L’al<strong>tra</strong> squadra,<br />
quella del Signore, aveva anche lei i suoi colori.<br />
Ad un certo momento, il Signore <strong>di</strong>ceva:<br />
- Din, <strong>di</strong>lin –<br />
- Chi è là – rispondeva il <strong>di</strong>avolo –<br />
- Il Signore a cercare colore –<br />
- Che colore? – domandava il <strong>di</strong>avolo –<br />
Se il colore chiamato (rosso, bianco o giallo…)<br />
era nella squadra del <strong>di</strong>avolo, quel bambino che lo<br />
aveva, doveva passare alla squadra del Signore.<br />
La stessa conta veniva ripetuta per la squadra avversa<br />
e si andava avanti fino a che erano finiti tutti<br />
i colori, vale a <strong>di</strong>re i bambini <strong>di</strong> una squadra.