Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano
Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano
Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Introduzion<br />
Fevelâ cui nonos al è un spas, si <strong>di</strong>vertissisi<br />
e si imparin tantis robis.<br />
Nono Faustin (il siôr Conz Faustino) si à lassât<br />
fâ une interviste e cu lis sôs peraulis nus<br />
à comovûts, sorprendûts e <strong>di</strong>vertîts fasintnus<br />
cognossi il Friûl <strong>di</strong> une volte.<br />
Fruts une volte<br />
Il fin de nestre interviste e je chê <strong>di</strong> vê informazions<br />
su lis con<strong>di</strong>zions <strong>di</strong> vite dai nestris<br />
nonos e nonos bis cuant che a vevin la nestre<br />
etât e o pensìn subite ae scuele. Cussì o<br />
savìn che une volte la istruzion no jere par<br />
sigûr l’obietîf principâl des fameis soredut<br />
<strong>di</strong> chê pôc sioris che cun <strong>di</strong> plui a jerin la<br />
plui part.<br />
I fruts a frecuentavin la scuele al plui fin ae<br />
cuinte elementâr parcè che si crodeve che stu<strong>di</strong>â<br />
al fos cuasi “une pier<strong>di</strong>te <strong>di</strong> timp”. Invezit<br />
al jere in<strong>di</strong>spensabil judâ la proprie famee<br />
tacant a lavorâ prin pussibil.<br />
Il siôr Faustin nus conte che lui e i siei fra<strong>di</strong>s<br />
(a jerin in siet, sîs masclis e une uniche sûr) si<br />
sveavin cuant che al cricave il dì e a lavin tal<br />
bosc par fâ lens che e jere la uniche risorse<br />
economiche de famee. Purtrop però i fruts a<br />
rivavin tart a scuele e alore “il mestri……… a<br />
ogni ritart nus punive cu lis bacheta<strong>di</strong>s tes mans e,<br />
come se nol fos vonde, nus faseve meti in zenoglon<br />
intun cjanton cuntun baston parsore dal cjâf e<br />
se chest si moveve il mestri nus regalave altris<br />
bastona<strong>di</strong>s… si veve <strong>di</strong> imparâ a stâ drets”.<br />
O restìn un pôc maraveâts des sôs peraulis<br />
e o vin tenarece par chei fruts e no po<strong>di</strong>n fâ<br />
un paragon cun lôr. Cumò la scuele e je une<br />
vore <strong>di</strong>ferente, i insegnants no son plui cussì<br />
sevêrs; al è plui facil <strong>di</strong>alogâ cun lôr e no son<br />
plui lis punizions corporâls.<br />
Lis <strong>tra</strong><strong>di</strong>zions in Friûl<br />
Le <strong>tra</strong><strong>di</strong>zioni in Friuli<br />
60<br />
Introduzione:<br />
Parlare con i nonni è uno spasso, ci si <strong>di</strong>verte<br />
e si imparano tante cose.<br />
Nonno Faustino (il signor Conz Faustino) si<br />
è lasciato intervistare e con le sue parole ci<br />
ha commossi, sorpresi e <strong>di</strong>vertiti facendoci<br />
conoscere il Friuli <strong>di</strong> una volta.<br />
Bambini un tempo:<br />
Lo scopo della nos<strong>tra</strong> intervista è quello <strong>di</strong><br />
informarci sulle con<strong>di</strong>zioni <strong>di</strong> vita dei nostri<br />
nonni e bisnonni quando avevano la nos<strong>tra</strong> età<br />
e pensiamo subito alla scuola. Veniamo così a<br />
sapere che un tempo l’istruzione non era certo<br />
l’obiettivo principale delle famiglie soprattutto<br />
<strong>di</strong> quelle poco agiate che oltretutto erano la<br />
maggioranza.<br />
I bambini frequentavano la scuola al massimo<br />
fino alla quinta elementare perché stu<strong>di</strong>are era<br />
considerato quasi “una per<strong>di</strong>ta <strong>di</strong> tempo”. Era<br />
invece in<strong>di</strong>spensabile aiutare la propria famiglia<br />
iniziando a lavorare appena possibile.<br />
Il signor Faustino ci racconta che lui e i<br />
suoi fratelli (erano in sette <strong>di</strong> cui sei maschi<br />
e un’unica sorella) si svegliavano all’alba e<br />
si recavano nel bosco per fare la legna che<br />
era l’unica risorsa economica della famiglia.<br />
Purtroppo però i bambini arrivano tar<strong>di</strong> a<br />
scuola allora “il maestro……… ad ogni ritardo<br />
ci puniva con le bacchettate sulle mani e, come se<br />
non bastasse, ci faceva mettere in ginocchio in un<br />
angolo con un bastone sopra la testa e se questo si<br />
muoveva il maestro ci regalava altre bastonate…<br />
dovevamo imparare a stare <strong>di</strong>ritti”.<br />
Restiamo un po’ stupiti dalle sue parole e proviamo<br />
tenerezza per quei bambini ai quali certo<br />
non possiamo paragonarci. Adesso la scuola è<br />
molto <strong>di</strong>versa, gli insegnanti non sono più così<br />
severi; è più facile <strong>di</strong>alogare con loro e non ci