14.06.2013 Views

Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano

Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano

Un puint tra îr e vuê 2 - Istituto Comprensivo di Basiliano e Sedegliano

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Introduzion<br />

Fevelâ cui nonos al è un spas, si <strong>di</strong>vertissisi<br />

e si imparin tantis robis.<br />

Nono Faustin (il siôr Conz Faustino) si à lassât<br />

fâ une interviste e cu lis sôs peraulis nus<br />

à comovûts, sorprendûts e <strong>di</strong>vertîts fasintnus<br />

cognossi il Friûl <strong>di</strong> une volte.<br />

Fruts une volte<br />

Il fin de nestre interviste e je chê <strong>di</strong> vê informazions<br />

su lis con<strong>di</strong>zions <strong>di</strong> vite dai nestris<br />

nonos e nonos bis cuant che a vevin la nestre<br />

etât e o pensìn subite ae scuele. Cussì o<br />

savìn che une volte la istruzion no jere par<br />

sigûr l’obietîf principâl des fameis soredut<br />

<strong>di</strong> chê pôc sioris che cun <strong>di</strong> plui a jerin la<br />

plui part.<br />

I fruts a frecuentavin la scuele al plui fin ae<br />

cuinte elementâr parcè che si crodeve che stu<strong>di</strong>â<br />

al fos cuasi “une pier<strong>di</strong>te <strong>di</strong> timp”. Invezit<br />

al jere in<strong>di</strong>spensabil judâ la proprie famee<br />

tacant a lavorâ prin pussibil.<br />

Il siôr Faustin nus conte che lui e i siei fra<strong>di</strong>s<br />

(a jerin in siet, sîs masclis e une uniche sûr) si<br />

sveavin cuant che al cricave il dì e a lavin tal<br />

bosc par fâ lens che e jere la uniche risorse<br />

economiche de famee. Purtrop però i fruts a<br />

rivavin tart a scuele e alore “il mestri……… a<br />

ogni ritart nus punive cu lis bacheta<strong>di</strong>s tes mans e,<br />

come se nol fos vonde, nus faseve meti in zenoglon<br />

intun cjanton cuntun baston parsore dal cjâf e<br />

se chest si moveve il mestri nus regalave altris<br />

bastona<strong>di</strong>s… si veve <strong>di</strong> imparâ a stâ drets”.<br />

O restìn un pôc maraveâts des sôs peraulis<br />

e o vin tenarece par chei fruts e no po<strong>di</strong>n fâ<br />

un paragon cun lôr. Cumò la scuele e je une<br />

vore <strong>di</strong>ferente, i insegnants no son plui cussì<br />

sevêrs; al è plui facil <strong>di</strong>alogâ cun lôr e no son<br />

plui lis punizions corporâls.<br />

Lis <strong>tra</strong><strong>di</strong>zions in Friûl<br />

Le <strong>tra</strong><strong>di</strong>zioni in Friuli<br />

60<br />

Introduzione:<br />

Parlare con i nonni è uno spasso, ci si <strong>di</strong>verte<br />

e si imparano tante cose.<br />

Nonno Faustino (il signor Conz Faustino) si<br />

è lasciato intervistare e con le sue parole ci<br />

ha commossi, sorpresi e <strong>di</strong>vertiti facendoci<br />

conoscere il Friuli <strong>di</strong> una volta.<br />

Bambini un tempo:<br />

Lo scopo della nos<strong>tra</strong> intervista è quello <strong>di</strong><br />

informarci sulle con<strong>di</strong>zioni <strong>di</strong> vita dei nostri<br />

nonni e bisnonni quando avevano la nos<strong>tra</strong> età<br />

e pensiamo subito alla scuola. Veniamo così a<br />

sapere che un tempo l’istruzione non era certo<br />

l’obiettivo principale delle famiglie soprattutto<br />

<strong>di</strong> quelle poco agiate che oltretutto erano la<br />

maggioranza.<br />

I bambini frequentavano la scuola al massimo<br />

fino alla quinta elementare perché stu<strong>di</strong>are era<br />

considerato quasi “una per<strong>di</strong>ta <strong>di</strong> tempo”. Era<br />

invece in<strong>di</strong>spensabile aiutare la propria famiglia<br />

iniziando a lavorare appena possibile.<br />

Il signor Faustino ci racconta che lui e i<br />

suoi fratelli (erano in sette <strong>di</strong> cui sei maschi<br />

e un’unica sorella) si svegliavano all’alba e<br />

si recavano nel bosco per fare la legna che<br />

era l’unica risorsa economica della famiglia.<br />

Purtroppo però i bambini arrivano tar<strong>di</strong> a<br />

scuola allora “il maestro……… ad ogni ritardo<br />

ci puniva con le bacchettate sulle mani e, come se<br />

non bastasse, ci faceva mettere in ginocchio in un<br />

angolo con un bastone sopra la testa e se questo si<br />

muoveva il maestro ci regalava altre bastonate…<br />

dovevamo imparare a stare <strong>di</strong>ritti”.<br />

Restiamo un po’ stupiti dalle sue parole e proviamo<br />

tenerezza per quei bambini ai quali certo<br />

non possiamo paragonarci. Adesso la scuola è<br />

molto <strong>di</strong>versa, gli insegnanti non sono più così<br />

severi; è più facile <strong>di</strong>alogare con loro e non ci

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!