Norske huldre-eventyr og folkesagn

XI
ftunft og bet meft fulbenbte SDcefterffao oit hinne faa
tnbpræget i ntye og efterg jorte*).
Xenne s 2(Sgtfyeb og £)prinbetig f
oeb i £)ulbreeoen»
tarene, ber fyeS It/fflanbé førfte £agn og (Soenttyr*
fjenDere, fyaoe tOjbi ben ftørftc Sliter f [enbelfe, fyaoe et
$ar forfattere, fem ogfaa fyaoe gbet fig af bcié meb
at famle belé meb at oøerfcettc fcrffjeUtge ft-oltebigt=
ninger, føgt at gjøre forbcegttg, nemlig 9t1tf)arD X-iU
beef i (Boerrig og ©eiqamtH £f)crpe i (Snglanb.
3 R. Diibecks Runa, en antiqvarisk Tids-
skrift. 1845, S. 111 fyeber bet i en 3lnmelfcclfe af
^)ulbreeoentt)rene:
,,En del af de i detta håftet meddeiade be-
råttelserna påminna rett tydligt om upptecknings-
stellenas granskap med delar af Wermland, Dals-
land och norra Bohusian, der nårbeslågtade (af
oss til en del allmångjorda) motstyeken der och
hvar horas. Utgifvarens foredrag er i och for
sig ypperligt och utvisar nogsamt, att fortåljaren år
fullt hemmastadd med Norska Allmogens satt att
ialiraånhet foredraga dylika beråttelser; men mere
an ett stalle i boken rojer, hvad fortåljaren
enståds angi fv er, at han sedan han till
*) (Sn rof! Sournaltft og 2)igter fig er meb eb
„3>et giJ>e§ ingen poetiffe 55(ornfter, ber faa banjfefig labe
fig eftergjorc forn (Sucnrot og (Sagn. ftnnftigc £ftom*
mer a f benue ©ort forraabe fig frraj forn gjorte, fets
om be ubgaa fra ben bijgtigjte Jpaanb." SnlutS Jpam-
mer i ©£$f. Gonftiriirioncae 3ettung 1858, %tø* 279.
: