da østdanmark blev sydsverige - Lunds universitet
da østdanmark blev sydsverige - Lunds universitet
da østdanmark blev sydsverige - Lunds universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Estland hade en friare ställning än det erövrade<br />
Livland, och det adelslösa Ingermanland var i flera<br />
avseenden – kyrkligt och juridiskt – närmast en<br />
del av Sverige. Erövringarna i Skandinavien 1645 –<br />
Gotland, Jämtland och Härje<strong>da</strong>len – hade helt<br />
inkorporerats med Sverige. Också den senare möjligheten<br />
stod alltså öppen, men var ingalun<strong>da</strong><br />
given. Det är säkerligen ingen slump att de inkorporerade<br />
provinserna saknade starka inhemska eliter<br />
och institutionella traditioner av självstyre.<br />
Den en<strong>da</strong> som mer djupgående studerat hela<br />
den svenska provinspolitiken i ett långsiktsperspektiv,<br />
Jerker Rosén, har tolkat den som en pendling<br />
mellan de starka monarkernas vilja till total<br />
inkorporering och de eftergivna rådsregimernas<br />
vilja att gynna provinsadeln och sig själva som<br />
godsägare i provinserna. 21 Hos honom behöver<br />
knappast inkorporeringsviljan förklaras, vad som<br />
måste förklaras är att vissa provinser inte inkorporeras.<br />
Som ovan berörts borde den frågeställningen<br />
ställas på huvudet; man borde snarare söka<br />
förklaringar till att centralmakten i vissa lägen<br />
trots allt vågade sig på en hår<strong>da</strong>re integrationspolitik.<br />
Den skarpa skiljelinje mellan ett klart definierat<br />
rike och provinserna som Rosén dragit upp har<br />
nyligen Torbjörn Eng kritiserat. 22 Uppenbarligen<br />
är dikotomin en förenkling; man kunde mena<br />
olika saker med “riket”. Det fanns dock genomgående<br />
en föreställning om ett svenskt kungarike<br />
som centrum i ett svenskt välde, där också andra<br />
områden än riket lydde under den svenska kronan,<br />
även om definitionerna kunde vara mer eller<br />
mindre flytande.<br />
Den svenska centralmaktens roll som centrum i<br />
ett konglomerat var högst aktuell för Karl X Gustav<br />
och hans närmaste män just dessa år. De delar<br />
av Pommern som tillerkänts Sverige i västfaliska<br />
freden 1648 – och som faktiskt varit i svensk besittning<br />
se<strong>da</strong>n 1630-talet – saknade fortfarande ett<br />
klarläggande av sin styrelseform. Hår<strong>da</strong> förhandlingar<br />
fördes under femton år mellan den pommerska<br />
lant<strong>da</strong>gen och centralmakten, där pom-<br />
34<br />
rarna t.ex. häv<strong>da</strong>de att de gott kunde vara neutrala<br />
även om Sverige var inbegripet i krig. Först 1663<br />
kunde förmyn<strong>da</strong>rregeringen för Karl XI utfär<strong>da</strong> en<br />
“Regierungsform” för hertigdömet Pommern. 23<br />
En militär erövring var inte nog, inte heller ett<br />
fredsavtal, utan det skulle till seriösa förhandlingar<br />
med den lokala eliten innan området föll på plats<br />
inom den svenska konglomeratstaten.<br />
Sverige var ändå en relativt väl sammanhållen<br />
konglomeratstat, men bra mycket mer komplicerade<br />
förhållanden fick Karl X Gustav <strong>da</strong>gligen leva<br />
med åren före Roskildefreden. När budet om<br />
Danmark-Norges krigsförklaring nådde honom<br />
den 20 juli 1657 befann han sig i Thorn (nuv.<br />
Toruń) i Polen, och han var inte där på semester. I<br />
två år hade han tågat fram och åter genom Polen,<br />
inbegripen i ett re<strong>da</strong>n för samtiden svårbegripligt<br />
krig. Många drag i det politiska spelet under krigsåren<br />
vore obegripliga med vår tids föreställning<br />
om enhetliga nationalstater.<br />
Det första svenska angreppet riktade sig mot<br />
polska Livland och Litauen. Polen-Litauen var<br />
se<strong>da</strong>n sent 1300-tal en dubbelmonarki, där det visserligen<br />
fanns en ganska långt gången integration<br />
genom unionen i Lublin 1569, men där det ändå<br />
på många sätt var skillnad på kungariket Polen och<br />
storfurstendömet Litauen. Litauerna var hårt<br />
ansatta av de samtidigt anfallande ryssarna. 10<br />
oktober 1655 ingick de litauiska ständerna en<br />
“union” med Sverige, ett påtvingat fredsinitiativ<br />
som sålun<strong>da</strong> i princip inte berörde Polen – det<br />
Polen där samtidigt Karl X Gustav och den svenska<br />
huvudstyrkan marscherade runt. 24 Ett av målen<br />
– i den grad något så<strong>da</strong>nt kan skönjas – var att få<br />
kontroll över de viktiga preussiska hamnstäderna.<br />
Preussen, eller Ostpreussen, var ett län under den<br />
polska kronan, som innehades av kurfursten av<br />
Brandenburg. Brandenburg tvingades nu motvilligt<br />
alliera sig med Sverige och 1656-1657 erkände<br />
kurfursten faktiskt svensk överhöghet över Ostpreussen.<br />
25 Hur ska dessa händelser kunna beskrivas<br />
i nationalstatstermer? Var Litauen och Polen
Change language