da østdanmark blev sydsverige - Lunds universitet
da østdanmark blev sydsverige - Lunds universitet
da østdanmark blev sydsverige - Lunds universitet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Smörkonor och rendekierlinger<br />
Kvinnors handel mellan Helsingborg och Helsingör<br />
under försvenskningsperioden<br />
“Paa saaden maade som i baere eder ad, kand ingen<br />
menniske komme her till byn, enten med smör eller<br />
andre wahrer”. 1<br />
Orden kom från Annicka, en av de Helsingborgskvinnor<br />
som regelbundet förde över varor till försäljning<br />
mellan Helsingborg och Helsingör under<br />
åren kring sekelskiftet 1700. Den 18 mars 1695<br />
hade Annicka förtullat två byttor smör vid Helsingörs<br />
tull. Smöret taxerades av tullnären till fyra<br />
lispund. När Annicka kom med sin tullsedel till<br />
acciskontoret och skulle betala ville tulltjänstemannen<br />
där ha mer betalt än vad som stod på<br />
sedeln. Då hade hon velat ta smöret och gå därifrån<br />
men <strong>blev</strong> hindrad av tjänstemannen. Orden<br />
kvinnan från Helsingborg yttrade kan tolkas som<br />
att hon var medveten om att hon och hennes varor<br />
eftertraktades i Helsingör.<br />
I denna uppsats behandlas några sidor av den<br />
välintegrerade detaljhandeln över Öresund, främst<br />
mellan Helsingborg och Helsingör, under den<br />
första tiden efter Roskildefreden, ur ett kvinnoperspektiv.<br />
2<br />
År 1441 gav Christoffer av Bayern Helsingörs<br />
borgare rätt att handla livsmedel till sitt behov i<br />
andra <strong>da</strong>nska köpstäder utan att erlägga den annars<br />
obligatoriska tullen. Detta privilegium utnyttjades<br />
till största delen för att göra uppköp i<br />
Helsingborg, som då var mindre än Helsingör,<br />
men som hade en tillförsel av kött och mejeriprodukter<br />
från norra Skåne och Småland. Så små-<br />
AF SOLVEIG FAGERLUND<br />
ningom fick Helsingborgs borgare rätt att sätta<br />
upp torgstånd i Helsingör utan att erlägga tull.<br />
Denna handelsfrihet försiggick inte utan konflikter.<br />
Inte minst kom kvinnors överfart över Sundet<br />
att uppmärksammas negativt. År 1571 tillkännagav<br />
borgmästaren i Helsingör med anledning av<br />
klagomål från borgare i Helsingborg:<br />
”vorledes at disse Byfolk, synderlig en Hob<br />
Kvinder, overfare til Skaane og baade i Helsingborg<br />
og Landskrona dennem utilbørligen anstiller<br />
med deres Købs bestilling, at de udløbe uden rette<br />
torvesteder uden byerne og købe med bønderne<br />
Korn og andre vare paa det dyreste, item göre<br />
Forkøb for Borgerne i fornævnte tvende Stæder”.<br />
Med anledning av klagomålen beslöts att:<br />
”ingen Kvinder skal fare til Helsingborg om<br />
Torve<strong>da</strong>g at køblsa, og hvilken Færgemand, som<br />
findes at overføre nogen Kvinder, han skal sættes i<br />
Kælderen og straffes. Og haver samme Kvinde<br />
Husbonde, <strong>da</strong> skal han bøde i faldsmaal for hende.<br />
Er hun ogift, <strong>da</strong> straffes hun selv”.<br />
Trots förbuden fortsatte kvinnorna sin handel,<br />
och 1573 beslöt man om strängare regler för handeln<br />
i Helsingborg och böter på 10 mark åt kungen<br />
och staden vardera mot fortsatt missbruk av<br />
torggemenskapen. 3<br />
Handeln var under medeltiden och tidigmodern<br />
tid formellt köpmännens privilegium. Förutsatt<br />
att man inte konkurrerade med köpmännen<br />
i deras verksamhet hade emellertid också andra<br />
borgare rätt att bedriva viss detaljhandel, under<br />
81
Change language