egrup dem nettav i COV va sylanA kinket part dna - Chalmers ...

2 Bakgrund
2.1 EU:s vattendirektiv
Vatten är något som många av oss ser som en självklarhet. Det är förutom en
förutsättning för allt liv också en nödvändighet för många av våra ekonomiska
aktiviteter. Tyvärr är en stor del av jordens vatten förorenat och över 1,2 miljarder
människor saknar tillgång till rent dricksvatten. Europa är, jämfört med andra delar av
världen, relativt skonat ifrån stora problem förknippade till vattenföroreningar. Ändå
beräknas att: 20 % av allt ytvatten inom Europeiska unionen hotas allvarligt av
föroreningar, 60 % av Europas städer överutnyttjar sina grundvattenresurser och 50 %
av våtmarkerna till följd av detta överutnyttjande befinner sig i ”farozonen”
(Europeiska kommissionen 2002).
För att försöka förbättra situationen har ett ramdirektiv för vatten lagts fram av den
Europeiska unionen. Detta Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den
23 oktober 2000 (Europeiska unionen 2000) som kort brukar kallas vattendirektivet
har som mål att senast 2015 uppnå ”god status” för allt vatten i Europa och även att
skapa en hållbar vattenanvändning. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000
och medlemsländerna hade fram till den 22 december 2003 på sig att, om så var
nödvändigt, ändra sina lagar på så sätt att direktivet skulle bli möjligt att följa 1 .
Se Bilaga 1 för ett utdrag ur direktivet där dess syfte beskrivs i punktform.
I enlighet med vattendirektivets artikel 16 kompletterades direktivet genom
Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG av den 20 november 2001
(Europeiska unionen 2001) med en lista över prioriterade ämnen. Listan innehåller
totalt 33 ämnen varav en del har klassats som ”prioriterade farliga ämnen”. Några av
ämnena i listan är VOC, till dem hör bland andra bensen, 1,2-dikloretan och
klormetan.
2.2 VOC
I litteraturen som behandlar VOC används olika definitioner för vilka ämnen som
skall räknas till gruppen. Gemensamt för alla är att det anges ett partialtrycksintervall
och/eller ett kokpunktsintervall inom vilka de ämnen som räknas till VOC hamnar.
Definitionen för VOC (egentligen Non Methane Volatile Organic Compounds ,
NMVOC, se nedan) enligt rapporten Draft Guidelines for Estimating and Reporting
Emissions Data (UNECE 2002) ifrån United Nations Economic Commission for
Europe (UNECE) säger att alla organiska ämnen som vid 293,15 K har ett ångtryck
på 0,01 kPa eller mer, eller har en motsvarande flyktighet under de speciella
användningsförhållandena skall räknas som NMVOC. Denna definition på VOC
kommer att användas genomgående i detta arbete.
Anledningen till att man använder begreppet NMVOC och på så sätt exkluderar
metan ifrån VOC-begreppet har en atmosfärskemisk bakgrund. När effekterna av
VOC i troposfären behandlas handlar det oftast om deras förmåga att skapa RO2
radikaler och att oxidera NO till NO2 och på så sätt bidra till bildningen av marknära
ozon. Metan däremot har lång livstid i troposfären och överlever länge nog för att
passera denna utan att delta i några reaktioner. Därför utesluts ofta metan när man
1 http://europa.eu.int/scadplus/leg/sv/lvb/l28002b.htm
5