egrup dem nettav i COV va sylanA kinket part dna - Chalmers ...

2.2.2 Halogenerade VOC
Halogenerade VOC är en stor grupp ämnen. Många av dem tillverkas eller har
tillverkats av människan i stora kvantiteter varav en stor del har kommit ut i naturen.
Några exempel är dikloroetan och vinylklorid vilka används som lösningsmedel i
flera industrier, koltetraklorid och perkloretylen vilka används till lösningsmedel vid
kemtvätt samt trikloretan och trikloretylen som båda används som lösningsmedel
inom till exempel gummiindustrin.
Utöver de halogenerade VOC som härstammar ifrån mänsklig aktivitet emitteras
VOC av en del marina alger och eventuellt av vissa invertebrater (Clark 2001 och
kemiska ämnen).
Freoner är en grupp av lättflyktiga organiska föreningar vilka förr användes som
kylmedium i till exempel kylskåp. Ämnena fungerar som växthusgaser och bryter
även ner ozonet i jordens skyddande ozonskikt. Enligt definitionen av VOC tillhör
freonerna denna grupp men brukar behandlas separat på grund av deras speciella
atmosfärskemiska egenskaper.
2.3 Bensen, toluen, etylbensen och xylenerna (BTEX)
CH 3
C
H 2
CH 3
7
CH 3
CH 3
CH 3
CH 3
CH 3
CH 3
Bensen Toluen Etylbensen o- Xylen m- Xylen p- Xylen
Figur 1: Kemisk struktur för bensen, toluen, etylbensen och xylen.
De aromatiska föreningarna bensen, toluen, etylbensen samt de tre xylenisomererna
o-, m- och p-xylen brukar gemensamt benämnas med akronymet BTEX. Dessa
föreningar har alla en relativt hög löslighet i vatten och är därför bland de VOC som
brukar förekomma i högst halter i vatten. Den kemiska strukturen för BTEX visas i
Figur 1. Användningsområden och risker med BTEX finns i Bilaga 2.
2.3.1 Gränsvärden
EU har satt ett gränsvärde för bensen i dricksvatten till 1 µg l -1 (Europeiska unionen
1999). För de övriga BTEX-föreningarna nämns inga gränsvärden.
En riktlinje för koncentrationer av kemikalier i dricksvatten har givits av WHO
(WHO 2004), följande riktlinjer har satts för BTEX; bensen 10 µg l -1 ,
toluen 700 µg l -1 , etylbensen 300 µg l -1 och xylener 500 µg l -1 .
EU:s gränsvärde för bensen är alltså tio gånger lägre än riktvärdet ifrån WHO vilket
säger lite om de krav som ställs av vattendirektivet. Gränsvärdet säger också att
analysmetoder för bensen i vatten bör ha en detektionsgräns under 1 µg l -1 .