egrup dem nettav i COV va sylanA kinket part dna - Chalmers ...

Därför är det viktigt att bestämma det minsta antalet prover som behövs för att erhålla
den önskade informationen. (Hunt och Wilson 1986)
Provtagning av VOC är alltid momentanprover som tas i glasflaskor med
teflonbeklädda korkar. Flaskorna måste fyllas ända upp så att ingen gasfas finns i
flaskan. Prover med ljuskänsliga analyter, till exempel bromerade- och joderade
kolväten skall tas och förvaras i mörka flaskor (Lawrence 1991).
2.12 Provbehandling
När väl provtagningen är genomförd gäller det att förvara proverna på ett sätt så att de
behåller sin ursprungliga sammansättning och inte bryts ner, kontamineras eller på
annat sätt förändras. Faktorer som kan påverka hur bra analyterna bevaras är
behållarna i vilka proverna förvaras, ljusexponering, provets pH, tillsats av
kemikalier, temperaturen samt om det finns någon gasfas i behållaren (Lawrence
1991).
Hur länge ett prov kan förvaras beror på analyten, förvaringsförhållanden och vilken
analytisk metod som används. För VOC är förvaringstiden ungefär 14 dagar om man
använder sig av analysmetoden föreslagen av U.S. Environmental Protection Agency
(EPA), vilken är en purge and trap metod. De känsligaste föreningarna är de
aromatiska, vilka är extra utsatta för bionedbrytning. Även vissa halogenerade
föreningar är känsliga eftersom de kan genomgå dehydrohalogenering. Men utöver
dessa har de flesta flyktiga föreningar visat sig kunna förvaras längre än två veckor
utan risk för nedbrytning (Lawrence 1991). Generellt så blir dock resultaten bättre ju
kortare tid proverna lagras innan analys (Clesceri et al. 1989). Därför är det relevant
att försöka eftersträva en så kort lagringstid som möjligt.
Om vattnet innehåller fritt klor kan natriumtiosulfat tillsättas för att undvika klorering
av de organiska föreningarna. Detta gäller inte om analyterna är dihaloacetonitriler
vilka bryts ner av natriumtiosulfatet (Lawrence 1991).
Vattenprover skall generellt sett lagras vid en låg temperatur cirka 4 °C. Detta är
särskilt viktigt för prover innehållande mikroorganismer. Sådana prover kan också
behöva pH justering till extrema värden, antingen höga eller låga. Tillsats av till
exempel kvicksilverklorider eller pentaklorofenol förekommer för att ta död på
mikroorganismer. Det finns dock nackdelar med sådana tillsatser. Foreman et al. Har
rapporterat att tillsats av HgCl2 leder till dåligt utbyte av analyter vid ett CLS
utförande (Foreman et al. 1992). Detta var en följd av kompetativ sorption i fällorna.
Samma problem borde kunna uppkomma vid andra purge and trap utföranden.
När proverna kyls under frakten är det bäst att använda vanlig is och inte torris. Den
senare fryser proverna vilket kan orsaka att flaskorna spricker (Clesceri et al. 1989).
SGAB Analytica utförde 1999 ett provbehandlings test av BTEX i naturligt vatten.
Lagringstiden visade sig inte ha någon stor effekt på utbytet, däremot hade kylning en
positiv effekt på utbytet. Känsligast beträffande provhanteringen var toluen och
etylbensen. I medeltal försvann 49 % av den ursprungliga mängden toluen vid lagring
i rumstemperatur utan konservering (Haglöf 2001).
33