Tryckt - Lars-Olof Lindeberg

Budskapet från Utomjordingar - ©Rael - rael.org
”Staten Israel måste ge en del land beläget nära Jerusalem till Guidernas Guide så att han där
kan bygga residenset, Elohims ambassad. Tiden har kommit, Israels folk, att bygga det nya
Jerusalem som det var förutsagt. Claude Raël är den som var förutsagd. Läs om era skrifter och
öppna era ögon.
Vi önskar ha vår ambassad bland våra ättlingar, och Israels folk är ättlingar till de barn som
blivit födda efter föreningarna mellan Elohims söner och människors döttrar.
Israels folk, vi förflyttade er ur Egyptiernas klor och ni visade er inte värdiga vårt förtroende;
vi gav er ett budskap i förtroende avsett för hela mänskligheten och ni behöll det själviskt istället
för att sprida det utomlands.
Ni har lidit en lång tid för att betala för era fel, men tiden för förlåtelse har kommit, och som
det var förutsett har vi sagt: ”Till nordlandet ge upp dem och till södern håll dem inte tillbaka”.
Jag har samlat era söner och döttrar ”från Jordens yttersta ända”, som det står skrivet i Jesaja,
och ni har kunnat finna ert land igen. Ni kommer att kunna leva där i fred om ni lyssnar på den
sista av profeterna, den som var förutsagd för er, och om ni hjälper honom att uppnå det vi ber
honom om.
Detta är er sista chans, annars kommer ett annat land att välkomna Guidernas Guide och bygga
vår ambassad på sitt territorium, och det landet kommer att ligga nära ert; det kommer att skyddas
och lyckan kommer att segra, och staten Israel kommer att förstöras ännu en gång.
Du barn Israels barn, som ännu inte har återvänt till ditt fädernes land, vänta innan du
återvänder för att se om regeringen går med på att låta vår ambassad byggas där. Om de vägrar,
återvänd inte, och du blir en av dem som räddas undan förintelse och vars ättlingar en dag kan
finna sitt förlovade land igen, när tiden kommer.
Israels folk, erkänn den som är förutsagd för er, ge honom territoriet för att bygga vår
ambassad, och hjälp honom att bygga den. Annars, som de skedde för tvåtusen år sedan, kommer
den byggas någon annanstans, och om den byggs någon annanstans, blir ni utspridda en gång till.
Om ni för tvåtusen år sedan hade erkänt att Jesus verkligen var vår budbärare, hade alla kristna i
världen inte varit kristna, utan judar. Ni skulle inte ha haft några problem, och ni hade förblivit
våra ambassadörer. Men istället gavs detta uppdrag till andra människor som hade Rom som sin
bas.
För tvåtusen år sedan erkände ni inte vår budbärare, och det var inte Jerusalem utan Rom som
sken. Nu har ni en ny chans för att det ska bli Jerusalem ännu en gång. Om ni inte tar den, blir
det ett annat land som kommer att hysa vår ambassad och ni kommer inte längre ha rätt till det
land som vi valt till er.
Så där, jag är klar. Du kommer kunna återberätta allt det här på egen hand så fort du har
återvänt till Jorden. Njut nu av detta paradis en stund till, och vi kommer att föra tillbaka dig för
att du ska fullfölja ditt uppdrag innan du återvänder till oss för gott.”
Jag blev kvar där i flera timmar, njöt av de många behagen av den världen, strosade runt bland
många fontäner och njöt sällskapet av de stora profeterna som jag hade träffat dagen innan under
meditationsstunden. Sedan, efter den sista måltiden som delades med samma människor som
dagen innan, var jag åter tillbaka i den stora farkosten, som satte av mig på
observationsstationen. Därifrån återupptog jag samma väg som dagen innan, och med mina
kläder på var jag sedan i den lilla farkost som släppte av mig där den plockat upp mig, vid Roc
Plat. Jag såg på min klocka - det var midnatt.
108