Tryckt - Lars-Olof Lindeberg

Budskapet från Utomjordingar - ©Rael - rael.org
Självklart är det viktigt att detta underbara medel för information och kommunikation inte
faller i händerna på människor som använder det för att påverka allmänheten genom att sprida
förvrängd information.
Ni kan verkligen betrakta televisionen som mänsklighetens nervsystem, som gör att varje
individ kan vara medveten om andras existens och se hur de lever. Den förhindrar också att
förvrängda idéer om andra sprids, vilket annars skapar en rädsla för främlingar. För länge sedan
fanns rädslan för grannstammen, sedan rädslan för grannbyn, för grannprovinsen, och för
grannlandet.
Det finns för närvarande en rädsla för andra raser, och om det här inte längre existerade, skulle
det finnas rädsla för möjliga anfallare från en annan planet.
Det är nödvändigt att motverka denna attityd och vara öppen mot allt som kommer utifrån, för
all rädsla för främlingar är ett bevis på en primitiv nivå av civilisation. I den bemärkelsen är
televisionen oersättlig, och möjligen den viktigaste utvecklingen i varje civilisation eftersom, på
samma sätt som radio, gör den det möjligt för alla de isolerade celler av mänskligheten, som
människor är, att alltid vara informerade om vad andra gör. Som redan nämnts fungerar den
precis som ett nervsystem i en levande varelses kropp.”
Den andra världen
”Du undrar antagligen var du är”, sade min guide. ”Du är nu faktiskt på en bas som ligger
ganska nära jorden. I första budskapet noterade du att vi reser sju gånger snabbare än ljusets
hastighet. Det var sant för 25.000 år sedan när vi landade på jorden. Sedan dess, har vi gjort
många framsteg och nu reser vi genom rymden mycket snabbare. Det tar oss bara ett par
ögonblick att göra resan som brukade ta två månader på den tiden, och vi fortsätter att utvecklas.
Om du nu följer med mig, ska vi göra en liten tur tillsammans.”
Jag reste mig och följde mina tre guider. Vi gick igenom en luftsluss, och i ett vidsträckt rum
såg jag en farkost, identisk med den som hade tagit mig från jorden, men mycket större. Utsidan
måste ha varit ungefär tolv meter i diameter, och inuti fanns fyra säten, mittemot varandra,
istället för två. Vi satte oss ner som tidigare, och ännu en gång kände jag samma känsla av
intensiv kyla men den varade mycket längre den här gången - ungefär tio minuter. Sedan
gungade farkosten till lätt, och vi klev ut via trappdörren.
Framför mig öppnades ett paradisiskt landskap, och jag kan faktiskt inte finna några ord för att
beskriva min förtjusning då jag såg enorma blommor, den ena vackrare än den andra, och djur
med ofattbara utseenden som gick omkring bland dem. Det fanns fåglar med mångfärgade
fjäderdräkter, och rosa och blå ekorrar, med huvuden liknande björnungars, som klättrade i
trädens grenar som bar både enorma frukter och gigantiska blommor.
Ungefär trettio meter från rymdfarkosten, väntade en liten grupp av Elohim på oss, och bakom
dem kunde jag se en rad byggnader som liknade ljust färgade snäckskal i perfekt harmoni med
växtligheten. Temperaturen var väldigt mild, och luften var parfymerad med oräkneliga dofter av
exotiska blommor. Vi gick mot toppen av en kulle, och ett underbart panorama började visa sig.
Oräkneliga små bäckar rann genom den frodiga vegetationen, och långt bort glittrade ett
azurblått hav i solen.
När vi nådde en glänta, upptäckte jag till min stora förvåning en grupp människor som liknade
mig, med det menar jag folk liknande de som lever på Jorden, inte Elohim. De flesta av dem var
nakna eller klädda i mångfärgade silkestyger. De bugade respektfullt för mina tre guider och
sedan satte vi oss alla ner.
98