Tryckt - Lars-Olof Lindeberg

Budskapet från Utomjordingar - ©Rael - rael.org
”Nej. Jag vet faktiskt inte. När jag vaknade i morse kände jag plötsligt en stark längtan att
komma hit.”
”Du kom hit för att jag ville träffa dig. Tror du på telepati?”
”Ja, visst. Det ämnet har alltid intresserat mig, lika mycket som allt som berör det vi människor
kallar ” flygande tefat”. Jag hade aldrig trott att jag skulle få se ett själv.”
”Alltså, jag har använt telepati för att få dig att komma hit. Jag har många saker att tala om för
dig. Har du läst Bibeln?”
”Ja, men varför frågar du mig detta?”
”Var det länge sedan du läste den?”
”Nej, faktiskt så köpte jag den bara för några dagar sedan.”
”Varför?”
”Jag vet inte, jag fick plötsligt lust att läsa den”
”Igen använde jag telepati för att få dig att köpa den. Jag har många saker att tala om för dig
och jag har valt ut dig till en mycket svår uppgift. Kom in i min farkost så kan vi tala under mer
bekväma former.”
Jag följde efter honom och klättrade uppför den lilla stegen som befann sig under maskinen.
När jag tittade närmare, märkte jag att rymdfarkosten såg ut som en tillplattad klocka med en
fyllig och rundad underdel. Invändigt fanns två fåtöljer mitt emot varandra och temperaturen var
behaglig trots att dörren stod öppen. Det fanns ingen lampa men ett naturligt ljus strömmade ut
ifrån alla sidor. Det fanns inga instrument ombord som liknade de man hittar i ett flygplans
cockpit. Golvet var gjort av en blänkande legering som var något blåaktig.
Stolen på vilken jag satt var den större men också den lägre av de två, så att den lilla mannen
som satt mitt emot mig i en färglös, nästan genomskinlig men väldigt bekväm fåtölj, hade sitt
ansikte på samma höjd som mitt.
Han rörde vid en punkt på väggen och hela farkosten blev genomskinlig med undantag av
under- och överdelen. Det var som att vara ute i öppna luften men med en behaglig värme. Han
föreslog att jag skulle ta av mig min rock, vilket jag gjorde, och så började han tala.
”Du ångrar mycket att du inte har din kamera så att du kunde ha berättat om vårt möte för hela
världen, och haft beviset i händerna?
”Jo, visst ”
”Hör på. Du ska berätta sanningen för alla människor om vilka de är och vilka vi är. Beroende
på deras reaktioner kommer vi att kunna se om vi kan visa oss själva obehindrat och officiellt.
Vänta tills dess att du vet allt innan du talar offentligt så att du kan försvara dig själv emot dem
som inte kommer att tro dig och så att du kan komma med oemotsägliga bevis. Du ska skriva ner
allting som jag berättar för dig och du kommer att publicera dessa skrifter i en bok.
”Varför har ni valt mig?”
9