Tryckt - Lars-Olof Lindeberg

Recommendations

Info

Budskapet från Utomjordingar - ©Rael - rael.org Som tur var blev jag upplockad av en man som hade en oerhörd acceleration gömd under den diskreta karossen. När han sa att han var en racerförare och nämnde sitt namn, kunde jag berätta vilka bilar han kört och vilka tävlingar han vunnit. Han blev smickrad och förvånad, rätt okänd som han var, att träffa en ung pojke som kom ihåg alla hans bravader. Han berättade för mig att han tidigare arbetat som clown, och att han nu ägde en bilverkstad i syd-väst. När vi kom fram till Paris bjöd han ut mig på middag, och erbjöd mig till och med ett rum på hotellet där han bodde. I foajén pratade vi lite med två unga kvinnor som var dansvärdinnor i en bar och som nu hade slutat sitt arbete för dagen. Jag sjöng några sånger och sedan gick vi till sängs, var och en med sitt förtjusande sällskap. Där blev jag, verkligen invigd i fysiskt älskande. Nästa morgon gav jag mig av diskret, eftersom jag ville hitta ett rum och några kabaréer som skulle vara intresserade av mina sånger. Jag hittade varken eller och spenderade min andra natt i Paris, i tunnelbanan bland uteliggarna. Jag hade inte ett öre kvar och på morgonen var jag utsvulten. Jag fördrev dagen med att dra benen efter mig och undrade i förtvivlan om jag någonsin skulle kunna ordna upp saker. Men den kvällen såg jag en man som spelade dragspel på ett kafés uteservering och kunderna slängde pengar till honom. Jag bestämde mig för att prova samma sak och det fungerade mycket bra redan från första stund. Jag var räddad. Jag levde så i tre år, sov ofta var som helst och åt en smörgås då och då. Men jag gjorde enorma framsteg, och en dag var det en liten kabaret på den västra flodsidan som hyrde mig. Jag tjänade tio franc per kväll och behövde femton för att taxin tillbaka till Montmartre där jag bodde i ett litet rum. Men jag hade trots allt mitt namn på en affisch - även om det var i små bokstäver! Jag föreställde mig redan mitt namn högt upp på affischen i stora bokstäver, då jag såg vilken succé jag gjorde varje kväll. En dag träffade jag skådespelaren Jean-Pierre Darras, som föreslog mig att ta lektioner i skådespeleri för att förbättra mitt scenframträdande. Eftersom jag inte hade råd att betala för dem, ordnade han vänligt så att jag kunde delta gratis i en kurs på Paris nationella teater. Så i tre månader deltog jag i Dullins kurs - och slutade sedan eftersom jag inte alls kände mig dragen till teatern. Vid den tiden brukade jag presentera mig själv under pseudonymen Claude Celler, som jag hade valt som en hyllning till skidåkaren och racerföraren Tony Sailer. Jag hade ändrat stavningen så att mina initialer skulle bli CC – för att bibehålla mitt riktiga förnamn. Jag började vinna många radiotävlingar och genom att sjunga i flera kabaréer, kunde jag nu leva hyfsat bra, och ännu viktigare spara tillräckligt med pengar för att kunna ta mitt körkort när jag blev arton, som planerat. Men det räckte inte för att bli en racerförare. Först var jag tvungen att göra mig själv ett namn i hopp om att bli hyrd av ett större företag, och för det behövde jag en tävlingsbil, delta i några race på egen hand och, om möjligt, vinna dem. En racerbil är mycket dyr, och jag var tvungen att fortsätta spara i hopp om att kunna skaffa mig en sådan bil. Jag fortsatte att sjunga, och försökte lägga undan lite pengar. Många av mina vänner som skrev sånger hade spelat in skivor och verkade tjäna en hel del pengar från försäljningen. Så jag bestämde mig för att prova det, då jag nu hade nu över 150 sånger i bagaget. Det första skivbolaget som jag kontaktade erbjöd mig ett treårskontrakt, som jag skrev under. Chefen för skivbolaget var Lucien Morisse, även chef för radiostationen Europe No. 1, som låg bakom en lång rad framgångsrika sångare. Min första skiva blev ganska framgångsrik, och den 82
Budskapet från Utomjordingar - ©Rael - rael.org andra, tack vare en sång som heter Le Miel et la Canelle (Honung och kanel) - blev ännu populärare. Den spelades ofta på radion: Honung och kanel Jag känner lukten av honung och kanel Det doftar vanilj och kärlek Jag känner lukten av honung och kanel Flickor som jag alltid kommer att avguda Den första var mörkhårig, Margot hette hon Vi spelade flöjt i månskenet Jag tog vägen till hennes ögon Och följde vägen mot hennes hår Den andra var blondin, hon hette Marielle Stigen runt hennes former minns jag väl Jag tog vägen till hennes ögon Och följde vägen mot hennes hår Den tredje var rödhårig, hon kallades Marion För sitt vackra lilla ansikte och hennes fladdriga underklänning Jag tog vägen till hennes ögon Och följde vägen mot hennes hår Gråt inte min vän, för imorgon är det vår De är så underbara och du är inte tjugo än Jag tog vägen till hennes ögon 83
Page 2 and 3:
Budskapet från Utomjordingar - ©R
Page 4 and 5:
Page 6 and 7:
Page 8 and 9:
Page 10 and 11:
Page 12 and 13:
Page 14 and 15:
Page 16 and 17:
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Moses Budskapet från Utomjordingar
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33: Budskapet från Utomjordingar - ©R
Page 42 and 43: Födelsen Budskapet från Utomjordi
Page 50 and 51: 1946: Första året av den nya eran
Page 58 and 59: Geniokrati Budskapet från Utomjord
Page 62 and 63: Kapitel 7 - Elohim Kärnvapen Över
Page 64 and 65: - Vi är omkring sju miljarder. Bud
Page 66 and 67: - Existerar äktenskap? Budskapet f
Page 110 and 111: Kapitel 3 - Nycklarna Introduktion
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Författarens efterord -1997 Budska
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144:
DET RAELISKA REVOLUTIONEN - Swedish
show all

Tryckt - Lars-Olof Lindeberg

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?