Tryckt - Lars-Olof Lindeberg

Budskapet från Utomjordingar - ©Rael - rael.org
”Ve dig som vill gå till rätta med din Skapare ...Skall väl leran säga till krukmakaren: Vad kan
du göra? Och skall ditt verk säga om dig: Han har inga händer?” (Jesaja 45:9)
”...Jag har prövat dig i lidandets ugn... för min egen skull gör jag så”. (Jesaja 48:10-11)
Det är utav rädsla att inte älskas av människorna som skaparna har låtit dem göra sina framsteg
inom vetenskapen själva, nästan utan någon hjälp alls. Symbolen som ni ser på denna farkost och
på min dräkt föreställer sanningen; det är också symbolen för det judiska folket, Davids stjärna,
som betyder ”det som är ovan liknar det som är under” och i mitten är ”svastikan” som betyder
att allting är cykliskt, så att allting som är överst kommer en dag att vara under och det som är
under kommer en dag att vara överst. Människornas och skaparnas ursprung och öden är
liknande och förenade.
”Har ni då inget förstånd? Hör ni då ingenting? Blev detta inte förkunnat för er från början?
Har ni inte förstått vad jordens grundvalar säger?” (Jesaja 40:21)
Spår av skaparna på de höga bergen nämns i Amos:
”...han (...) som går fram över jordens höjder”. (Amos 4:13)
Skaparna hade sju baser, allt som allt: ”...när dessa sju (...) Jahves ögon, som överfara hela
Jorden?” (Sakarja 4:10)
Därifrån härstammar den sjugrenade ljusstaken, vars betydelse man har glömt bort.
Ursprungligen var det, i skaparnas operationsbas, en instrumenttavla som hade sju ljusknappar
som tillät dem att hålla kontakt med de andra baserna och med den interplanetariska rymdfarkost
som kretsade kring Jorden.
Det finns en anspelning på telepati i Psaltaren:
”Ty förrän ett ord är på min tunga, se så känner du, Jahve det till fullo. Du omsluter mig på alla
sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög,
jag kan inte begripa den”. (Psaltaren 139:4-6)
Vid den tiden var telepati otänkbart: ”en sådan kunskap är mig alltför underbar”.
Den var lika med astronomi och interplanetariska resor som också var helt otänkbara vid den
tiden:
”Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. Vår Herre är stor och
väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns”. (Psaltaren 147:4-5)
Människorna kunde heller inte förstå telekommunikation:
”Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper iväg med hast”. (Psaltaren 147:15)
Vi kommer nu till ett avgörande skede i skaparnas arbetes riktning. De bestämde då att låta
mänskligheten fortskrida vetenskapligt utan att själva någonsin mer ingripa direkt. De förstod att
de hade skapats på samma sätt och genom att skapa varelser som liknande dem själva, lät de
cykeln fortsätta. Men först, för att sanningen skulle spridas över hela Jorden bestämde de att
skicka en ”Messias”, som skulle kunna sprida över hela Jorden det som endast Israels folk kände
39