Tryckt - Lars-Olof Lindeberg

Kapitel 1- Mötet
Mötet
Budskapet från Utomjordingar - ©Rael - rael.org
Sedan jag var nio år gammal så har jag haft ett enda stort intresse: motorsport. För tre år sedan
startade jag en tidning som specialiserade sig på denna sport, endast för att jag skulle kunna leva
i denna miljö: en sport där man ständigt försöker överträffa sig själv medan man samtidigt
försöker överträffa andra. Sedan min tidiga barndom har jag drömt om att en dag bli en
rallyförare och följa i Fangios fotsteg. Tack vare de kontakter jag gjorde genom tidningen, fick
jag så möjligheten att tävla själv. Ett tiotal troféer smyckar nu mitt hem som resultat av dessa
tävlingar.
Den 13 december 1973 åkte jag till det vulkanområde som utgör en stor del av Clermont-
Ferrand i Frankrike. Det var snarare för att komma ut och få lite frisk luft än för att köra bil. Det
ryckte dock i benen efter att jag tillbringat nästan ett år med att följa tävlingarna från racerbana
till racerbana, nästan alltid på fyra hjul.
Luften var sval och en dimslöja färgade himmelen grå. Jag gick och sprang lite omväxlande
och jag lämnade stigen där min bil var parkerad. Jag hade för avsikt att gå till mitten av PuydeLassola-kratern,
dit jag ofta kom på utflykt med min familj under sommaren. Vilken fantastisk
och hänförande plats det var. Tänk att just här, där jag stod rann lavan vid otroligt hög
temperatur för tusentals år sedan. Även nu kan man hitta dekorativa vulkanisk ”bomber” i
vulkanaskan. Den förkrympta grönskan påminde mycket om Provence (i Frankrike) men här
sken inte solen. Innan jag gick, tittade jag runt en gång till på det cirkulära berget skapat av
vulkanaska och mindes alla gånger jag glidit ner för dessa branta backar som om jag åkte skidor.
Plötsligt, i dimman, såg jag ett rött blinkande ljussken, sedan en slags helikopter som var på väg
ner mot mig. En helikopter för dock ett oväsen men här hördes ingenting, inte ens det minsta lilla
visslande. En luftballong? Föremålet var nu omkring tjugo meter ifrån marken och jag kunde se
att det hade en tillplattad form. Ett flygande tefat!
Jag hade alltid trott på flygande tefat men aldrig kunnat drömma om att verkligen få se ett. Det
mätte ungefär sju meter i diameter, två och en halv meter i höjd, den hade en platt underdel och
en konisk överdel. På undersidan blinkade ett klarrött ljus och högst upp satt ett vitt ljus som
oregelbundet blinkade och som påminde om blixten från en kamera. Det vita ljuset var så
intensivt att jag måste blunda. Föremålet fortsatte nedstigningen utan minsta ljud och stannade
ungefär två meter ifrån marken där det förblev helt orörligt. Jag stod alldeles stilla, som
förstenad. Jag var inte rädd, utan snarare fylld av glädje att ha fått uppleva ett sådant ögonblick.
Jag ångrade bittert att jag inte hade tagit med mig min kamera. Då hände det otroliga: en falldörr
öppnades under föremålet och en slags stege sänktes ner mot marken. Jag förstod att en varelse
skulle komma ut och jag undrade vilket utseende den skulle ha.
Först visade sig två fötter, sedan två ben och jag kände mig lugnare för det verkade som om
jag skulle få träffa en man. Det som jag först trodde vara ett barn, gick ner för stegen och kom
rakt emot mig. Jag förstod att det inte var ett barn trots att han endast mätte omkring 1.20 meter.
Han hade svagt mandelformade ögon, långt svart hår och ett litet svart skägg. Han stannade ett
tiotal meter ifrån mig. Jag hade fortfarande inte rört mig ur fläcken. Han bar en grön overall som
verkade täcka hela hans kropp i en enda del och trots att hans huvud verkade vara oskyddat,
kunde jag runt honom skönja en egendomlig gloria. Inte riktigt en gloria men det verkade som
om luften kring hans ansikte lyste lätt och skimrade. Det var som en osynlig sköld, som en
7