Tryckt - Lars-Olof Lindeberg

Budskapet från Utomjordingar - ©Rael - rael.org
Det är precis som en sädescell innehåller all information som är nödvändig för att skapa en
levande varelse, ända in i minsta detalj som hår och ögon färg.
”Människobarn, kan väl dessa ben åter bli levande? (...) hördes ett rassel, och där blev ett gny
(...) och jag såg hur senor och kött växte på dem, och hur de övertäcktes med hud därovanpå (...)
och de blev åter levande och reste sig upp på sina fötter, en oändligt stor skara”. (Hesekiel
37:3,7-8,10)
Allt detta är väldigt enkelt att förverkliga och ni kommer att göra det en dag. Det är härifrån
som den forntida begravningsriten härstammar då storheter begravdes i gravkammare som var
väl beskyddade för att en dag kunna återföras till liv, och då för all evighet. Detta är en del av
hemligheten från ”livets träd”, evigheten.
Hesekiel förs bort ännu en gång i ett rymdskepp som för honom i närheten av en man som är
klädd i en rymddräkt, i kapitel 40:
”...förde han mig (...) och satte mig ned på ett mycket högt berg, och på detta var liksom en
stad byggd söderut (...) där stod en man vars utseende var som koppar”. (Hesekiel 40:2-3)
Denna stad var en av de baser på Jorden som skaparna använde vid denna tid, och som alltid
var belägna på höga berg så att de inte skulle störas av människor. Mannen ”vars utseende var
som koppar”, bar naturligtvis en rymddräkt av metall... på samma sätt som vi misstogs för att
vara barn eller keruber på grund av vår mindre storlek.
Prästerna som hade till uppgift att ta hand om skaparna i deras jordiska residens, ”templet”
som besöktes av Hesekiel, bar sterila kläder när de fullgjorde sina plikter, dessa kläder måste
alltid lämnas i templet för att undvika att de blev smittade med bakterier som kunde vara farliga
för skaparna:
”När prästerna (...) har kommit dit in, skall de där lämna kvar de kläder i vilka de har gjort
tjänst, ty dessa är heliga”. (Hesekiel 42:14)
Det borde vara skrivet ”för dessa kläder är rena eller sterila” men det var obegripligt för det
primitiva folket, som upphöjde till gud allt som sades till dem eller visades för dem vid denna
tid.
I kapitel 43, närmade sig det stora rymdskeppet som aktningsfullt kallades för ”Guds
härlighet”:
”Då såg jag Israels Guds härlighet komma österifrån, och dånet var som dånet av stora vatten,
och jorden lyste av hans härlighet”. (Hesekiel 43:2)
Endast ”fursten” hade tillstånd att komma och tala med skaparna:
”Denna port skall förbli stängd och inte mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty
Jahve, Israels Gud, har gått in genom den. Därför skall den vara stängd”. (Hesekiel 44:2)
De ville inte bli störda.
”Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och hålla måltid inför Jahves ansikte”.
(Hesekiel 44:3)
33