Domkretsen nummer 2 2004 - Sveriges Domstolar

More documents

Recommendations

Info

GÄSTTYCKARE Reflektioner kring domarens roll Det är svårt att tala om hur domare utövar sin domarroll när man aldrig får se några andra domare än sig själv i aktion. Det är ju faktiskt så för de flesta domare. Det innebär också att det finns stort utrymme för oss domare att utveckla egen särart, eget sätt att leda förhandlingar. Min reflektion om domarrollen och hur den speglas i media får därför ses utifrån hur jag själv uppfattar min roll. TEXT STAFFAN LEVÉN FOTO MARTIN JOHANSSON DET ÄR FRAMFÖR allt två tendenser i mediebevakningen som jag vill uppehålla mig vid, där rapporteringen och kommentarerna kring domstolarnas arbete enligt min mening till stor del bygger på missuppfattningar om och feltolkningar av domarens roll. Den första är att media och därmed allmänheten inte har förmåga att göra skillnad på om utgången i ett mål beror på lagstiftningens utformning och eventuella luckor eller brister i denna eller om utgången beror på domstolens egna bedömningar. Den andra tendensen jag vill peka på är att media och allmänheten ofta tillskriver domaren en mer aktiv roll i processen än den han eller hon faktiskt har. LAGSTIFTNING OCH RÄTTSTILLÄMPNING Exemplen på att domstolen beskylls för lagens innehåll är otaliga. Denna svaghet i medierapporteringen är också något som utnyttjas av politikerna. När en lag de stiftat inte får den effekt som allmänheten kräver, är de snara, att i stället för att ta sitt ansvar för eventuella ofullkomligheter i lagstiftningen, skylla på domstolarnas tillämpning. Ett tydligt exempel på detta gäller påföljden för rattfylleri, där t.o.m. justitieutskottets ordförande skyllde på domstolarna när dessa dömde precis så som det stod i utskottets eget betänkande att de skulle göra. Domstolarna får alltså klä skott för vad allmänheten anser vara ofullkomligheter i lagstiftningen eller vad som anses rätt och riktigt från rättspolitiska synpunkter. Det krävs därför enligt min mening bättre information till media och till beslutsfattare om varför utgången blivit som den blivit i ett mål. Detta är en svår pedagogisk uppgift. 8 DOMKRETSEN NR 2/2004 Självklart krävs det tydliga och klargörande domar. Men vi har lärt oss att detta inte är tillräckligt. Ytterligare åtgärder krävs. Det är också viktigt att media lär sig och är medvetna om huruvida de så kallade sakkunniga som de anlitar för kommentarer verkligen är kunniga på det aktuella området eller om de av politiska eller andra skäl bara ger uttryck för ett partsintresse. DOMARENS AKTIVITET Den andra tendensen jag vill peka på är alltså att domaren i media regelmässigt tillskrivs en mer aktiv roll i processen än den han faktiskt har. Ibland förekommer rent felaktiga påståenden om domarens roll, men vanligare är att allmänheten ges en felaktig uppfattning genom sättet att referera »Ibland förekommer rent felaktiga påståenden om domarens roll, men vanligare är att allmänheten ges en felaktig uppfattning genom sättet att referera avgörandena« avgörandena. Vad jag avser är uttryck som: ”domstolen intresserade sig däremot inte för…”, ”domstolen prövade däremot inte…” och liknande meningar som alla mer för tanken till en inkvisitorisk process. Häri ligger att media ser polis, åklagare och domstol som likställda enheter inom rättsväsendet, alla med brottsbekämpande uppgift. Kanske har vi själva medverkat till detta, genom att inte ständigt betona skillnaden mellan polis och åklagares brottsutredande uppgift och domstolens roll som rättskipningsorgan. För oss som har varit med länge på domarbanan framgår en ganska klar utveckling av domarrollen mot ett allt större mått av passivitet under rättegången. Idag är t.ex. de domare jag arbetar med mycket försiktiga med egna frågor i brottmål. Åklagarens och försvararens agerande har därmed kommit att bli mer avgörande för utgången. Detta är också en naturlig utveckling som följt genom den kvalitetshöjning vi sett framför allt på åklagarsidan. En viktig skillnad mellan domarrollen och övriga aktörers roller är att domaren måste förhålla sig helt opartisk under rätttegången. Domaren är den enda aktören som har att beakta alla inblandades intressen. Detta manar till stor försiktighet i agerandet. Samtidigt öppnar det för kritik. Möjligheterna att försvara sig är obefintliga. Det ligger ju också i systemet att alla inte kan bli nöjda, i många fall inte någon. FRÅGOR KRING ROLLFÖRDELNINGEN I debatten har uppmärksammats frågan om rätten att ställa frågor. Saken regleras i 36: 17 rättegångsbalken (RB) där det står att rätten skall avvisa frågor som uppenbart inte hör till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga. Bestämmelsen korresponderar alltså inte med 35:7 som ger rätten möjlighet att avvisa bevisning som är utan betydelse. Skälet till detta är att rättens möjligheter är mycket små att under ett förhör bedöma om en ställd fråga kommer att vara av betydelse eller inte. I kommentaren till RB uttalas därför att rätten bör vara försiktig med att avvisa frågor som onödiga eller ovidkommande. Visst ifrågasätter man som ordförande då och då ställda frågor trots att man redan vet vilket svar man får, nämligen att frågan är avsedd att belysa förhörspersonens allmänna trovärdighet, och under sådan täckmantel
kan de flesta frågor ställas. Inte hjälper det heller att frågor av denna typ ofta faller tillbaka på frågeställaren själv och den han representerar, ty då är skadan redan skedd. Min erfarenhet är dock att ett större problem än själva frågan ofta är på vilket sätt den ställs. I en vänlig och förstående ton kan de mest ingripande frågor ställas utan att den hörde behöver känna sig förnedrad, men frågor ställda i en burdus och provocerande ton kan skada oavsett frågans innehåll. Det är för mig svårförståeligt att man som frågeställare tror sig vinna något på att komma på kant med den hörde. Och detta gäller tyvärr inte bara vissa försvarare utan förekommer minst lika ofta på åklagarsidan. En annan fråga i fokus gäller domstolens skyldighet att pröva frågeställningar som inte aktualiserats av parterna. Rent rättsligt råder det t.ex. inte någon tvekan om att det inte krävs åberopande för att likgiltighetsuppsåt skall kunna tillämpas. Samtidigt har domstolen en skyldighet att se till att den tilltalade inte drabbas av några överraskningar i domen som han inte fått tillfälle att försvara sig mot. En närbesläktad fråga med samma problematik är frågan om domstolens skyldighet att överväga alternativa hypoteser än dem som parterna presenterat. Att det finns en sådan skyldighet torde vara oomtvistligt. Min erfarenhet är att domstolarna i regel inte lägger ner tillräcklig möda på att söka alternativa förklaringar till dem som parterna presenterat. Man kan på samma sätt fråga sig om domstolen lägger ner tillräcklig möda på att söka svagheter i utredningen att beakta till den tilltalades förmån. En annan fråga gäller innehållet i pläderingar. Normalt ges parterna rätt fria händer i pläderingen. Frågan är om en domare bort ingripa när försvararen säger otillbörliga saker om målsäganden. Förmodligen bör domaren göra det, men var går gränsen för det tillbörliga i ett sådant sammanhang? En annan liknande fråga gäller parternas rätt att hålla egna personliga pläderingar. Det allmänna kravet att inget skall förekomma under rättegången som inte är relevant för målets avgörande måste gälla även för en sådan situation. Man kan ju lätt tänka sig hur ett sådant anförande skulle kunna spåra ur och utmynna i hätska personangrepp och anklagelser. I det sammanhanget kan Fakta om Staffan Levén Staffan Levén är hovrättslagman vid Hovrätten för Västra Sverige. Han har mångårig erfarenhet från arbete i statliga utredningar, främst rörande påföljdsfrågor, och från utvecklingsarbete inom Domstolsverket och den egna hovrätten. Han har även förekommit i den allmänna debatten. GÄSTTYCKARE man också fundera över domstolens sätt att bemöta brottsoffer överhuvudtaget. De känner sig idag med rätta mycket utsatta och övergivna av rättssystemet. Även här kommer emellertid kravet på opartiskhet att leda till att domaren tvekar att visa målsäganden den sympati och förståelse som han eller hon förmodligen förväntar sig och kräver. AKTIVA AKTÖRER BEHÖVS För egen del har jag svårt att se att det är en lämplig utveckling att domaren ges en mer aktiv roll i processen än den han nu intar. Vad jag kan se borde det istället gå att komma till rätta med de flesta situationer av den art jag här beskrivit om de övriga aktörerna i processen accepterar domarens passiva roll och istället själva tar på sig uppgiften att bevaka de motstående intressen som finns. Jag vill alltså se mer aktiva åklagare, försvarare och inte minst målsägandebiträden. Jag vill alltså som ordförande kunna lita på att parternas intressen bevakas av deras respektive företrädare, för att jag själv skall kunna koncentrera mig på min huvuduppgift: att avgöra målet. Om man som ordförande tvingas lägga för mycket energi på att bevaka förekomsten av processuella frågor, är det stor risk att sakfrågorna hamnar i skymundan. Mitt budskap rörande domarrollen blir: Jag vill se mer aktiva aktörer i rättegången för att själv kunna inskränka min roll till att avgöra de processuella frågor som väcks av parterna och sedan också avgöra målet i sak. DOMKRETSEN NR 2/2004 9
Page 1 and 2: Domarbanans framtid Unga berättar
Page 3 and 4: Dags att börja räkna med SIV Inge
Page 5 and 6: Barbro Thorblad och Thomas Bodströ
Page 7: fanns på plats vid branden och kun
Page 11 and 12: Anne Ramberg menar att det finns et
Page 13 and 14: Ann-Marie Sjöberg - passionerad tr
Page 15 and 16: I dag är det här den svenska poli
Page 17 and 18: UNDER DE SENASTE ÅREN har det priv
Page 19 and 20: JONAS EKMAN Domstolssekreterare Lul
Page 21 and 22: arbetsplats en givande erfarenhet G
Page 23 and 24: Skattemålshanteringen vid länsrä
Page 25 and 26: Inte ens ett tonårstrotsigt verksa
Page 27 and 28: Förlängt förordnande säkrar kon
Page 29 and 30: »Jag är för systemet med storrot
Page 31 and 32: ”En alltför strikt tillämpning
Page 33 and 34: I Uppsala tingsrätt har man redan
Page 35 and 36: helhjärtat åt sträckläsning. Ia
Page 37 and 38: fade sig själv år 1865, och blev
Page 39 and 40: Omorganisation på Domstolsverket T

Domkretsen nummer 2 2004 - Sveriges Domstolar

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?