Domkretsen nummer 2 2004 - Sveriges Domstolar
Domkretsen nummer 2 2004 - Sveriges Domstolar
Domkretsen nummer 2 2004 - Sveriges Domstolar
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
kan de flesta frågor ställas. Inte hjälper det<br />
heller att frågor av denna typ ofta faller<br />
tillbaka på frågeställaren själv och den han<br />
representerar, ty då är skadan redan skedd.<br />
Min erfarenhet är dock att ett större<br />
problem än själva frågan ofta är på vilket<br />
sätt den ställs. I en vänlig och förstående ton<br />
kan de mest ingripande frågor ställas utan<br />
att den hörde behöver känna sig förnedrad,<br />
men frågor ställda i en burdus och provocerande<br />
ton kan skada oavsett frågans innehåll.<br />
Det är för mig svårförståeligt att man som<br />
frågeställare tror sig vinna något på att<br />
komma på kant med den hörde. Och detta<br />
gäller tyvärr inte bara vissa försvarare utan<br />
förekommer minst lika ofta på åklagarsidan.<br />
En annan fråga i fokus gäller domstolens<br />
skyldighet att pröva frågeställningar som inte<br />
aktualiserats av parterna. Rent rättsligt råder<br />
det t.ex. inte någon tvekan om att det inte<br />
krävs åberopande för att likgiltighetsuppsåt<br />
skall kunna tillämpas. Samtidigt har domstolen<br />
en skyldighet att se till att den tilltalade<br />
inte drabbas av några överraskningar i<br />
domen som han inte fått tillfälle att försvara<br />
sig mot.<br />
En närbesläktad fråga med samma problematik<br />
är frågan om domstolens skyldighet<br />
att överväga alternativa hypoteser än dem<br />
som parterna presenterat. Att det finns en<br />
sådan skyldighet torde vara oomtvistligt. Min<br />
erfarenhet är att domstolarna i regel inte<br />
lägger ner tillräcklig möda på att söka alternativa<br />
förklaringar till dem som parterna presenterat.<br />
Man kan på samma sätt fråga sig<br />
om domstolen lägger ner tillräcklig möda på<br />
att söka svagheter i utredningen att beakta<br />
till den tilltalades förmån.<br />
En annan fråga gäller innehållet i pläderingar.<br />
Normalt ges parterna rätt fria händer<br />
i pläderingen. Frågan är om en domare bort<br />
ingripa när försvararen säger otillbörliga<br />
saker om målsäganden. Förmodligen bör<br />
domaren göra det, men var går gränsen för<br />
det tillbörliga i ett sådant sammanhang?<br />
En annan liknande fråga gäller parternas<br />
rätt att hålla egna personliga pläderingar.<br />
Det allmänna kravet att inget skall förekomma<br />
under rättegången som inte är relevant<br />
för målets avgörande måste gälla även för<br />
en sådan situation. Man kan ju lätt tänka sig<br />
hur ett sådant anförande skulle kunna spåra<br />
ur och utmynna i hätska personangrepp<br />
och anklagelser. I det sammanhanget kan<br />
Fakta om Staffan Levén<br />
Staffan Levén är hovrättslagman vid<br />
Hovrätten för Västra Sverige. Han har<br />
mångårig erfarenhet från arbete i statliga<br />
utredningar, främst rörande påföljdsfrågor,<br />
och från utvecklingsarbete inom<br />
Domstolsverket och den egna hovrätten.<br />
Han har även förekommit i den allmänna<br />
debatten.<br />
GÄSTTYCKARE<br />
man också fundera över domstolens sätt att<br />
bemöta brottsoffer överhuvudtaget. De känner<br />
sig idag med rätta mycket utsatta och<br />
övergivna av rättssystemet. Även här kommer<br />
emellertid kravet på opartiskhet att leda<br />
till att domaren tvekar att visa målsäganden<br />
den sympati och förståelse som han eller<br />
hon förmodligen förväntar sig och kräver.<br />
AKTIVA AKTÖRER BEHÖVS<br />
För egen del har jag svårt att se att det är<br />
en lämplig utveckling att domaren ges en<br />
mer aktiv roll i processen än den han nu<br />
intar. Vad jag kan se borde det istället gå att<br />
komma till rätta med de flesta situationer<br />
av den art jag här beskrivit om de övriga<br />
aktörerna i processen accepterar domarens<br />
passiva roll och istället själva tar på sig<br />
uppgiften att bevaka de motstående intressen<br />
som finns. Jag vill alltså se mer aktiva<br />
åklagare, försvarare och inte minst målsägandebiträden.<br />
Jag vill alltså som ordförande<br />
kunna lita på att parternas intressen bevakas<br />
av deras respektive företrädare, för att jag<br />
själv skall kunna koncentrera mig på min<br />
huvuduppgift: att avgöra målet. Om man<br />
som ordförande tvingas lägga för mycket<br />
energi på att bevaka förekomsten av processuella<br />
frågor, är det stor risk att sakfrågorna<br />
hamnar i skymundan.<br />
Mitt budskap rörande domarrollen blir: Jag<br />
vill se mer aktiva aktörer i rättegången för att<br />
själv kunna inskränka min roll till att avgöra<br />
de processuella frågor som väcks av parterna<br />
och sedan också avgöra målet i sak.<br />
DOMKRETSEN NR 2/<strong>2004</strong> 9