Läs - Glocalnet

Vi hade ju en underbar startbana, – en lång sandstrand… där stående med alla
– motorerna på… vi lät dem gå på högvarv… brum… brum… brum… brum…
– brum… det var ett jädra oväsen…
Jag står där med blicken fixerad på horisonten… båda armarna rakt ut om si-
dorna… handflatorna prövande vinklande upp och ner…
[Det där såg jag på en film en gång… att man gör så med vingarna – innan
man startar]…
Brummande ökade till ijjooooiiiiiiiiiiiiiii… för oss alla… brum-brummmm…
– mina ögon smalnade av…
Handflatorna vinklades upp och så startade vi med en ton av oljud… håll i er
– skrek någon… Annas långa hår, – låg rakt bakut…
Det gick fortare och fortare… våra fötter vevade och vevade… i en rasande
– fart… flygplanes motorer gav ifrån sig ett genomträngande ljud…
Vinden ven om öronen… någon ropade högt… in med landningsstället… …
– en annan vrålade… flytta på dig… … …
Och så plötsligt… … lyfte vi från jorden… allesammans… … … … … … …
-----------₪-----------
Har Du, – som jag, – att tillgå sköna små minnen, – att ha kvar i små askar
som är fyllda med mycket värdefulla skatter, – glas som var ädelstenar, – ste-
nar som var guld, – och puttekulorna som var magiska, – jag var inte så bra,
jag förlorade de flesta, – hur gick det för dig, har Du några kvar, – mitt värde-
fullaste, som jag ägde i min barndom, – var en kikare, jag har den ännu kvar;
313