Läs - Glocalnet

mig, jag trivdes i min roll…
– Hon var verkligen upprymd (Nancy kände ju igen min lukt och mitt utseen-
de)… hon ville säga något men kom inte för sig… hon bytte färg i ansiktet,
började rätta till kläderna – fast att det inte behövdes, letade efter något i sin
handväska, – helt onödiga handlingar… i hissen, på väg upp till etage 10.
– På vägen ut ur hissen, hälsade jag på henne för första gången – jag kände på
mig att Nancy stod kvar och tittade efter mig, ändå fram tills jag stängde dör-
ren efter mig…
Kan Du föreställa dig hur hon plötsligt engagerade sig i tankeverksamhet
efter detta.
Samma dag, på eftermiddag, när jag kom ut från min nuvarande lägenhet, hade
jag en dam och en herre vid min sida på vägen till hissen. Vi hälsade på var-
andra och naturligtvis blev jag utfrågad i hissen på vägen ner: dessa personer
var inte blyga. Frågor som ställdes var, – vad har hänt med Jenny… är jag släkt
med henne… kommer jag att bli deras nya granne… vad jag heter och vad ar-
betar jag med osv.
– Svaret som de fick nöja sig med blev, – jo, med Jennys hälsa var det lite all-
varligt, det var hjärtat… Som Du vet, var jag väl förberedd… av praktiska skäl
var jag väl bekant med henne… jag använde mig inte av att säga att jag är släkt
med henne, – jag lät det liksom… hänga i luften… och att jag kommer antagli-
gen att bo i hennes lägenhet – tillfälligt, – för jag hoppas ju att Jenny kommer
hem igen… Till slut talade jag om för dem, vad jag arbetade med och så talade
jag om för dem, mitt namn.
– På vägen ut fick de ett visitkort av mig: med företagets namn och mitt finge-
341