Läs - Glocalnet

ight…
Ben du minns väl Beth som bor ovan mig – hon, – ensamstående med sina fyra
barn…
Ateist, – jo…
Troende, – nu har Beth numera – tre barn…
José, – vad är det du säger…
Ju, Ben – hon Chris, … blev ett löv för vinden – hon blev bara elva år, det var
heroinet som tog hennes liv…
Skall – du Ben, kanske säja nu också… att man kan ju välja…
José, – ju… jag minns Chris… hon var ett vackert barn – hon hade en ljuvligt
fin sångröst… José förlåt mig, för det jag har sagt – förut…
José du har rätt, – det är inte alltid man kan välja… närbilden av världen är
nämligen, – en enda stor kloak…
Ben... skål… vill du ha en till…
Nu är det min tur, – José…
Hosea… två whisky till… tack –
Ebb och flod…
Jag skrev i sanden hennes namn… hon skrev – jag älskar dig…
Vi var alldeles ensamma där… hon ritade ett hjärta i den varma sanden…
Och havets vågor smekte våra fötter…
Det var en obeskrivlig stämning… när fiskmåsen hade uttalat sin trollformel
om kärleken – flygandes i en rund cirkel högt över oss båda…
Vi kom överens om att våra ögons djup var djupare än alla hav på jorden…
359