Läs - Glocalnet

långsint: Det var någon som retade oss och ibland behövs det inte mycket, –
tyvärr minns jag inte längre orsaken till varför den rike bonden irriterade mig
och Viola. Och det är väl så – att barnen brukar straffa sin omgivning mycket
hårt, – jag skulle tro – att som barn har man ett annorlunda moralbegrepp.
Kanske hade vi orsak till att straffa honom, – för han var ju ingen fattig
bonde, – det fick jag höra en gång när min far talade med en granne om den
plånbokslöse bonden.
Förutom pengar fanns det i plånboken, foto på hans barn, som vi inte var kom-
pisar med, deras gård låg inte i vår trakt, – men vi gick i samma skola med
dem, – det låg kvitton, komihåglappar, små fiskedrag, frimärken och en massa
annat, – som jag sa tidigare… plånboken var ju stor.
Viola och jag hade nog den rätta planering när det gällde dessa pengar, – vi
använde de pengarna bara för små utgifter: som ex. glass, godis, serietidningar,
en och annan bok, naturligtvis bokmärken, puttekulor och till bio m.m.
– Fast då fanns ju mest filmer för vuxna.
Den fina guldklockan med kedja, som jag har ännu kvar, köpte jag av kompi-
sen Niklas, med dessa pengar från ”plånboken”, – fyra kronor, – han sa till mig
att han hittade fickuret, – så var det också med de andra tingen – t.ex. smycke-
na som kompisar frågade, om jag kunde köpa dem av dem. Dessa smycken har
jag inte kvar, de fick Viola efter en tid, – utom ringen från Viola som hon hit-
tade, där det står Emma ingraverat i, den gav hon mig, – något giftermål på
låtsas, blev det aldrig av med ringen som pant.
Ska vi leka doktor frågade hon plötsligt, med ansiktet mycket nära mitt, ögo-
nen hann inte med att omställa sig, därför såg jag henne suddigt för ett ögon-
blick. Jag tog avsiktligt god tid på mig… då kunde hon inte hålla sig längre…
322