Läs - Glocalnet

Det kom så plötsligt.
– Jag beklagar sorgen, när hände det? Frågade jag… Ja, det hände för en vecka
sedan, svarade hon. Plötsligt ursäktade hon sig, för att hon beklagade sig för
mig; Ni behöver inte ursäkta Er, det är alltid en svår chock när ens anhöriga går
ifrån en så plötsligt… försökte jag trösta henne…
– Hela hennes kroppshållning och ansiktsuttryck intog ett vädjande om att håll
om mig, snälla Du – så kändes det. Det var mycket pinsamt för mig, med tanke
på hennes mans trafikolycka…
På väg ut ur hissen, frågade Nancy mig sedan… skall Ni vara bortrest länge…
varpå jag svarade – några dagar fram till över helgen. Och innan hon lämnade
mig, frågade hon, – flyger Ni från flygplatsen som ligger västerut, för då kan vi
ju samåka… Det var snällt av Er, – tyvärr jag flyger från den som ligger – åt
motsatt håll. Jag flyger nämligen med företagets privata flygplan.
– Då så… ha en bra resa, sa Nancy med ett leende, innan hon böjde av vid näs-
ta hörn… till garaget. – Jag hann knappt med, – ett tack detsamma…
□ Vår spaning registrerade allt oftare att Nancy tittade sig omkring väntade…
lite grand vid entrén av huset och hissen och vid caféet, hon brukade gå till.
Precis som om hon väntade på någon med avtalad tid… ett positivt tecken, för
oss.
– Jag tror att det inträffade ungefär efter två veckor… att en medarbetare med-
delade en indikation om att det har dykt upp dokument om den s.k. Georg.
Oavsett om man har nästan obegränsade resurser, så känns det ändå som en
lättnad när det finns flyt i ens arbete.
– Genom vår spaningsapparatur kunde man konstatera att det saknades ännu så
länge, de viktiga dokumenten om honom. På något sätt känns det bra att andra
353