Läs - Glocalnet

lock, – i den hade jag vid denna tid, – cigaretter, – men inga tändstickor, – för
far sa en gång, – att ”han skull slå ihjäl mig, om jag lekte med tändstickor-
na…” man vet ju aldrig när man är liten, – om de vuxna menar allvar med sina
ord, när de hotar en, – jag hade också i den, – en fin fickklocka i guld med ked-
ja av den gamla typen, så kallad lök modell, – som de vuxna sa på den tiden, –
några ringar och andra smycken, bokmärken, godis, ficklampa, – ett foto av
Viola, – där hon är sju år, – med fyllig lockigt blont hår, – att hon hade lockigt
hår på fotot, på den tiden, – berodde på att hon var med sin mor för första
gången hos frisören, – och så hade jag serietidningar, – Tarzan, Ivanhoe, Åsa-
Nisse, – en nyckelknippe som Viola och jag, inte visste vem som ägde den, –
ett kalejdoskop, – när man tittade igenom röret såg man färgrika stjärnor, –
skakade man, såg man nya fina stjärnor, – och till sist, vad jag minns i dag om
denna ”ask”, – så fanns det en plånbok i ”asken”, – plånboken har en egen liten
historia, – till sist, hade jag också alldeles nya stora stål och glaskulor i asken.
”Vi kan röka en cigarett”, sade Viola, – du vet ju att vi inte får använda tänd-
stickor på loftet, ”vi kan väl göra det på låtsas” sade hon, – okay sade jag. Båda
två låg vi sedan där på ryggen i höet uppe på loftet, – och kände oss vuxna, –
Viola spelade upp hela sitt register i att härma sin vuxna idol, – jag minns inte
idag vem det var, men jag minns att hennes inlevelse var storartad. ”Titta på
mina stora rökringar som jag har gjort” sade hon, – ja, ja, – mina syns ju, –
men inte dina, sade jag, – så skrattade hon till, – ”hur dum får man vara” sade
Viola, och sparkade till mig vid sidan, – då rullade jag över snabbt till henne,
med alla fingrarna rakt utfällda, precis som en katt gör, när den anfaller, – ”jag
ger mig, jag ger, ger, ger mig snälla du, hjälp…” – skrek hon, – ”frid, frid”, –
sade
320