Läs - Glocalnet

en annan plats vid ett senare tillfälle.
På vägen ner från loftet mot köket försökte vi komma på någon lögn, men vi
var alldeles för chockade. Viola sade med en röst som jag inte hade hört förut –
min mor kommer att ge mig stryk – när din mor skvallrar för henne; jo vad tror
du min far kommer att säga, det är alltid hans arbete att slå mig – svarade jag
henne. Det var ett försök att trösta Viola, kanske inte medveten, för det var
sant, det där med far – fast det hände mycket sällan…
Denna sträcka från loftet till köket sprang inte Viola förbi mig (denna gång),
det var jag som fick öppna dörren. Med ett hjärtat hoppande i bröstet och stå-
ende i köket på helspänn och dörren öppen bakom oss, för en eventuell reträtt –
väntade vi på det som skulle komma. I köket fanns morfar och min mor, far
och mormor hörde jag från det angränsade rummet: Mor sade – jaha, ser man
på – ni kan väl stänga dörren efter er, eller hur… Att beskriva – att våra huvu-
den just som ett lingon… är egentligen överflödigt: Nu när man har blivit äldre
tycks det att man lider av blodbrist – för det händer ju aldrig mer nuförtiden.
♀ …Så sade mor, – nå vad har ni haft för er… vill ni ha saft och kaka… ni
kan ju sitta vid andra ändan av bordet, för här skall jag duka fram kaffe för de
andra. Vi kom aldrig fram till ett svar… och det var ju bra – för att vad skulle
vi ha svarat henne… Mor bara fortsatte, Viola – hur är det, mår alla bra –
hemma hos er… Det tog en lång tid innan Viola svarade… jo alla mår bra…
mor min undrar om ni kunde hjälpa henne med att göra en ändring på min
kjol? – Viola gick fram till stolen där hennes paket låg… det ligger en lapp i
paketet också, min mor skrev något!
324