Läs - Glocalnet

snabb som en vessla bet hon mig i örat.
Jag skrek till, – det gjorde så ont att mina ögon tårades, – varför gjorde du
så, det gjorde ju ont, – sade jag, – ”för du var så dum mot mig”, sade hon med
en trutade mun: Jag minns den ännu, – för hon hade för vana, – att på ett över-
drivet sett forma sin mun, – så att den såg komiskt ut när hon var i detta käns-
loläge.
Sedan sänkte hon sakta sitt huvud igen, – jag blev med en gång orolig, – hel-
spänd, skulle hon bita igen? – Så sade hon med lugnade röst, – ”lugn, lugn, –
jag skall inte bita igen”, – så kom hon närmare mitt onda öra, – och blåste så
lätt, så lätt, – så att det kittlade, – plötsligt kände jag hennes varma fuktiga läp-
par mot mitt öra, – hon täckte örat med några kyssar och sade, – ”det är inte så
farligt, du blöder inte ens”, – och då var allt bra igen: Det fick mig att tänka på
min mor, – hon gjorde likadant, – när jag hade skadat mig lite varstans på min
kropp.
Tolv vårsolar fyllde hon, – till växten var Viola lite kortare än jag, – det var
alltid hon som tog initiativ för våra påhitt (nu ja… inte för jämnan), – men som
Du vet, – man brukar säga att flickorna är tre år före pojkarna – i sin utveck-
ling, på det mentala planet, – det kan man ju fundera över, – eller hur.
För min del hade jag fyllt tretton sommarsolar vid denna tid, – att jag valde
skriva ”sommarsolar” detta beror på, att jag är född i stjärntecknet – lejonet,
det faller mig naturligt att tycka om solen, – jag var lika spinkig som Viola.
– ”Nu kan vi lägga ringen i den hemliga ”asken”, – vi kan gifta oss en annan
dag”…, sade hon.
”Asken”, – var egentligen en stor blanksvart avlång plåtburk, med tättslutande
319