Läs - Glocalnet

som de andra kompisarna inte tyckte om...
– Ritningen har jag inte kvar längre, – vad jag minns om flugfångaren, –
är att den aldrig var effektiv. Jag försökte med koskit (torkad), med
honung, olika sorters frukter, – och med mycket annat, men ingenting
hjälpte: Det gick inte att locka till sig dessa flugor i större mängder.
– När jag då i mina fantasier drömde mig bort sittande i köket, – hur man
skulle kunna förbättra konstruktionen, – och vad jag skulle jag göra med
alla pengar som jag fick när jag sålde flugfångaren, – det skulle bli
en ny bil till far, – mor skulle får klänningen med skorna, som hon all-
tid drömde om, – mormor och mormor skulle får betalt för en resa till
Jerusalem som de alltid talade om, – de säger att vi vill så gärna resa
innan vi blir för gamla, – och så säger morfar alltid, – ”vem betalar, –
jag har inga pengar”.
Jag rycktes ur mina tankar, – när plötsligt Viola stod där i dörröppning med ett
paket i handen, – ”hej” sade hon med sin förtrollande röst, – hej sade jag, –
med stammande röst (jag brukade inte stamma, – normalt), – Du skall veta att
detta minne om henne vårdar jag ömt.
Hon frågade, – ”min mor undrar om din mor, kan hjälpa henne med att göra en
ändring på min kjol”, – hon är inte hemma, svarade jag, – ”jaha” svarade hon,
– ”vad gör du” frågade hon, – jag uppfinner, svarade jag, – ”får jag se, va
spännande” sade hon, – jag svarade, – om du håller det hemligt, det är jätte
hemligt, – jag tror att jag svarade på detta vis, – för Viola och jag hade många
hemligheter tillsammans.
”Skulle du fånga mig också om jag skulle vara en fluga” frågade hon, – jag
svarade henne med ett utdraget, – ja… då skrattade hon, och så daskade hon till
316