Skydd mot smittspridning. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk ...

av nya antibakteriella läkemedel som kan göras tillgängliga för klinisk användning
på ett också för producenterna lönsamt sätt (Vinnova, 2009).
drivkrafter
Tillstånden och påverkansfaktorerna är beroende av övergripande samhälleliga
drivkrafter.
Utvecklingen av förekomst av smittämne, immunitet och antibiotikaresistens
påverkas av åtgärder som regleras av rådande normer och lagar, inklusive föreskrifter
och rekommendationer.
Övervakningen av smittsamma sjukdomar regleras i smittskyddslagen (SFS 2004:
168), och smittskyddsförordningen (2004:255) och Socialstyrelsens föreskrifter om
tillämpningen av smittskyddslagen (SOSFS 2007:1). Syftet med lagen är att skydda
befolkningen mot spridning av smittsamma sjukdomar. För närvarande är ett sextiotal
sjukdomar samt agens som orsakar sjukdom och antibiotikaresistens anmälningspliktiga.
Anmälan av nyupptäckta fall av smittsamma sjukdomar ger för en
del av sjukdomarna bl.a. möjligheter att snabbt vidta åtgärder mot smittspridning.
Uppföljningen ger även långsiktiga kunskaper om utbredningen av sjukdomarna
för bedömningar av framtida åtgärder. Lagen anger också individuella skyldigheter
och rättigheter, som individen ska vidta för att skydda sig själv och andra från
smitta, bl.a. genom att informera om smittan till andra (Smittskyddsinstitutet &
Socialstyrelsen, 2010). Barnvaccinationsprogrammet regleras genom föreskrifter
utfärdade av Socialstyrelsen (SOSFS 2006:22). Det innebär att landsting och kommuner
ska följa och tillhandahålla vaccinationer enligt det schema som anges i föreskrifterna.
Däremot är det inte obligatoriskt att vaccinera sig, utan barnets målsman
avgör om barnet ska vaccineras (Socialstyrelsen, 2008h).
Sveriges skydd mot smittspridning, såväl vad gäller förekomst av smittämnen,
uppbyggnaden av immunitet och antibiotikaresistens påverkas i hög grad av
omvärlden. Infektionssjukdomar står fortfarande för ca 25 procent av dödligheten i
världen samtidigt som mikroorganismer rör sig över gränser både inom och mellan
nationer. Sverige är alltså beroende av internationell samordning för att kunna motverka
och kontrollera smittspridning av såväl sjukdomar som antibiotikaresistenta
bakterier, eller utrota sjukdomar genom vaccination (Ekdahl & Giesecke J (red.),
2003; Socialstyrelsen, 2009a).
Användningen av antibiotika inom andra samhällssektorer påverkar i hög grad
utvecklingen av antibiotikaresistens inom humanmedicinen, då resistenta bakterier
kan väljas ut, förökas och spridas från en källa till en annan, exempelvis från livsmedelsproducerande
djur till människa via livsmedel (Livsmedel som spridningsväg,
(Cars O and collegues, 2008; Ekdahl & Giesecke J (red.), 2003) 4 . Även antibio-
4 Antibiotika i djurfoder i tillväxtfrämjande syfte är förbjudet i Sverige sedan 1986, och inom EU
sedan 2006 (Ekdahl & Giesecke J (red.), 2003).
24 M å l o M r å d e 7 – S K Y d d M o T S M I T T S P r I d n I n G